Idag har jag en riktig fuldag. Eller rättare sagt den här veckan. Jag har mens för första gången på typ tre månader. Det är ju geniet med p-piller, att man kan hoppa över lite som man vill (fuckad menscykel och hormoner blabla..) och det har jag ju självklart gjort. Först USA, sedan bröllop. Nu – spärrballong. Jag är helt svullen, gråtfärdig hela tiden och don't even get me started om håret, dubbelhakan och fucking mensvärken.

Självklart får jag direkt gympanik och packar SATS-väskan fort som attan (det kan ju hända att jag tränade någon gång i krokarna där jag hade mens senast). Så nu sitter jag och tvingar fram motivation. Och något roligt pass på SATS. Det går sådär. Kanske lagom till Paolas danspass på lördag? Det kan nog vara en bra idé att vänta med att sätta upp den där helfigurspegeln ett tag till.