Jag vill minnas att den här bloggen en gång i tiden var rolig. Innan jag blev helt psykotisk och besatt av det motsatta könets inverkan på mig så var jag rätt skojsig. Hysteriskt skrattinbjudande till och med, på en bra dag.
Jag kom ihåg det när jag läste ikapp hos Miss K, som bara är hysteriskt rolig hela tiden.
Jag tror jag vill vara rolig igen. Det var som mycket.. roligare.
Sedan jag förra veckan fick reda på att Angeliqa inte finns längre har jag befunnit mig som i ett vacuum. Det känns som att allt
Ungefär vid den här tiden förra året satte jag mig och gjorde något av det viktigaste – och läskigaste – inför det nya året. Jag satte mina mål.
Två år har gått sedan Isabella Löwengrips bolagsimperium havererade – efter en granskning av journalisten Frida Sundkvist, som är med i den här extrapodden av
Nämen hej 2019! Kul att se dig! Det är lördag kväll och jag sitter här i min något fula – men ruskigt sköna – skinnsoffa
3 svar
Man kan samtidigt inte vara rolig hela tiden… Jag gillar det du skriver hur du än skriver om du skriver sorgligt eller glatt. Kram
Tack Bimsan, men jag är som roligare när jag är rolig! 😉
Okej, då ser jag fram emot att du ska vara det! Hehe, nej då här höjs inga förväntningar alls… 😉