Satt med ett gäng kollegor hos en leverantör för några veckor sedan, efter informationen om vårkollektionen vankades det italiensk buffé och vin. På något sätt kom vi in på träning och helt plötsligt satt jag där som klassens hackkyckling (hello sjuan).
”Träna två pass i veckan kommer du ingen vart med”, ”Om du vill GÅ NER i vikt är det en timmes promenad varje morgon som gäller – minst!”, ”SATS är inget att ha, ut och spring, det är det enda sättet!”.
Efter denna harang ville jag bara lägga mig ner och dö. Hur kunde jag vara så korkad att tro att jag skulle komma någon vart med två-tre gånger i veckan? Spring tills du spyr och sluta ät, det är framgångsreceptet, det enda.
Och på något vis har de väl lite rätt. Vågen har stått stilla rätt länge, och visst, jag tränar mina pass, men maten är fortfarande inte på något sätt min starka sida. Jag får ingen ordning på rutiner, mängd, ingenting. Kikade lite på GI nu, några bloggar och sajter, men utan pasta, potatis och ris, vad grundar man då sina måltider på? Sallad? Jag hatar bönor och fisk, hur i hela friden ska jag få GI att fungera?
Jag är helt mat-och-vikt-snurrig. Och självklart är min garderob en katastrof, men innan jag ser bra ut i något så finns det ingen anledning att uppdatera den. Vilket gör den ännu mer deprimerande.
Söndagsångest? You don't say.
8 svar
Jag har kört lite GI sedan i somras. Det har inte gått jättesnabbt, men i alla fall har det gått ner. Jag har gått ner 5 kilo sedan augusti.
Det bästa sättet enligt mig (jag har inte orkat ta tag i det i typ 10 år fast jag velat) är att verkligen känna sig motiverad och sedan hålla fast vid det. Jag har tidigare gått ner med VV, men det funkade bara ett tag. Jag gick ner massor (8 kilo på typ 2 mån), men det berodde på att jag inte åt nästan någonting. Jag är väldigt tävlingsinriktad och att äta så lite point som möjligt blev som en sport för mig. Dessutom blev jag ”rädd” för mat och försökte undvika allt. Men den största anledningen till att jag gick upp allt igen var nog för att jag aldrig ändrade mitt ätbeteende. I stället för att äta godis på kvällen vräkte jag i mig mandariner och när jag slutade VV så blev det godis igen – typ.
Iaf, när jag i somras bestämde mig så köpte jag GI i praktiken och läste den, sen körde jag på så gott jag kunde. Det var skitjobbigt att efter två veckor med bra mat knappt se någon förändring, men jag höll i. De första förändringarna jag märkte av var att sötsuget försvann och sen att jag inte längre hade ont och var uppsvälld i magen.
Jag har ätit GI ett tag nu, och som sagt, fem kilo minus. Men bäst av allt är att jag mår bra och att man ”får” äta en massa gott. Det handlar om att sunt förnuft. Dessutom är jag glad att jag får äta mer mat om jag vill, det är inget räknande.
Förresten det där med träningen. Oftast går man inte ner eftersom träning oftast gör att man äter lite mer, MEN du får inte glömma att du blir starkare, får bättre kondis och muskler. DET är också viktigt.
Om du undrar något så maila mig så ska jag försöka svara. Viktigast av allt, du måste göra det för din skull. KRAM
Tack för ditt långa och jättebra svar Anna-Karin! Jag ska kika efter den där boken, det verkar vara rätt mkt att hålla koll på bara!
Jag tror att motivationen kommer hålla sig på avstånd tills jag ser någon slags resultat, men man måste ju börja någonstans!
Jag tror inte på GI, men det kanske beror på att jag är en potatislover.
Okej, att du inte kommer gå ner i vikt på två pass i veckan men man måste ju börja någonstans. 2 pass i veckan är ändå bättre än ingenting. Om du gör alltför stora förändringar på en gång är risken större att du hoppar av och återgår till hur du gjorde innan, än om du tar ett steg i taget. Självklart är springande jättebra, men det handlar i slutändan om att göra av med mer än man äter.
Sen måste jag bara få påpeka att det är väldigt lätt för andra att sitta och ha åsikter om det ena och det andra och hacka ner på folk. Alla är olika och jag skulle säga att det vore katastrof om jag _alltid_ följde de råd jag fick av människor i min omgivning. Alla är ju olika!
Ta dig en funderare innan du kastar dig ut i något förhastat som du egentligen inte vill följa, är mitt råd. Vad som funkar för dig, kanske inte funkar för någon annan och vice versa.
Långt inlägg och jag vet knappt hur jag ska få stopp på mig själv. Hoppas du får en bra dag! Kram
Har aldrig testat GI själv, men jag kan tänka mig att det är svårt att utesluta viss mat och man tycker om den. Ett tips som jag vill komma med är att planera maten och äta ordentligt men nyttigt. I vintras fick jag en kronisk tarmsjukdom och sedan dess har jag tvingats lägga maten en del. Mycket grundar sig på kokt mat. Alltså, jag kokar kycklingen istället för att steka. Gör jag sås gör jag den ofta på sky och buljong. Kokar långkok med kött på söndagarna och gör rätt mycket kättfärsrätter i ugnen. Dessutom blir det en del kokta grönsaker som faktsikt mättar väldigt bra. Viktigt är nog också att emellan de stora målen faktiskt också äta, frukt, grönsak [knäckebröd istället för vanlitg bröd!] osv osv. Dessutom tycker jag det är kanon att du kör 2 pass i veckan. Visst det kanske inte påverkar vågen, men så länge du håller igång ser du också till att konditionen finns och att hjärta och blodkärl inte korkar igen. Dessutom ska man göra träning som man själv tycker är roligt!! Testa dig fram matvägen så tror jag visst att 2 pass i veckan kommer räcka bra. Så det så!
Alltså Linda… Jag är ett levande bevis på att 3 träningspass/vecka plus 30 min promenad/dag, samt allsidig (även bröd, potatis, pasta mm!), nyttig kost funkar! Jag menar, 30 kg är ju ändå 30 kg… Blir det för krångligt och man måste försaka massa, kommer man tröttna, det vet vi ju alla. Så kör bara en logisk kosthållning med lite mindre portioner, och rör lite på härligheten då och då, så funkar det! 🙂 Good luck my friend!
SOFIA:
Jag är ju väldigt impulsiv och vill att det ska hända något NU, gärna igår. Jag har inget tålamod med detta! Måste bli bättre på planering. Och det du säger om träningen är så sant! Jag kan ju bara jämföra med mig själv, ingen annan! Man måste hitta något som funkar för en själv!
VIVECA:
Tyvärr är jag inte mycket för kokt mat, vilket jag nog borde vara pga min magkatarr. Och som du säger, de små målen är också jätteviktiga! Men dem glömmer jag konstant! 🙁
MONIKA:
Den där promenaden varje dag finns inte för mig, jag har inte tid! Men ett pass till kanske man kan klämma in. Vad kör du för något? Men det ÄR ju redan krångligt med all planering och allt räknande! GUD vad jag klagar!!! *mutter*
Men vad är det du räknar?! Kör tallriksmoddellen och skit i att räkna! Om man jobbar röven av sig är det ´nog att rekommendera. Hälften grönsaker, och resten lika mkt protein som kolhydrater. Så lite mjölk till det kanske. Och en liten grej till: Många tar HELT bort fett, men man måste ha lite vegetabilisk fett varje dag, för hjärnan, ämnesomsättning mm, så glöm inte det. Easy peasy. 🙂 Och jag lovar, det funkar utan den där promenixen också. Jag kör bara hemma än så länge, men ska börja på F&S i stan i vår tänkte jag.
Det kanske är bra att ta saker stegvis? Jag tror inte att jag klarar av att ta allt på en gång. Jag började träna två gånger i veckan nu i höst. Det är ett stoort steg för mig. Så småningom ska jag utöka motionen med att gå hem istället för att ta bussen +en liten promenad varje lunchrast (blir sammanlagt typ 40 min. om dagen). Tallriksmodellen känns som en någorlunda mänsklig metod…ska testa det har jag tänkt. När vet jag inte.