Efter att ha blivit förföljd av Mitzi mest hela dagen så blev det plötsligt skrämmande tyst. Det är som med barn, när det blir så tyst efter att ha varit så högljutt så undrar man vad de har ställt till med eller var de har tagit vägen.

Jag kommer in i sovrummet och hör där ett svagt ”plingpling” från Mitzis halsbjällra. Mycket riktigt, där ligger hon bland alla mina väskor och min yogamatta och sover i min väskhylla i garderoben. Och hälsar mig med ett trött men glatt *prr* när jag avslöjar hennes gömställe. Mitzis förkärlek för väskor börjar gränsa på fetish, varje gång det ligger en väska på golvet eller i soffan så parkerar hon på den. Sådan matte, sådan kisse.