Hej.

Hej kära ni. Ni kanske märkt att det ekat tomt här på bloggen den här gångna veckan. Jag har inte mått bra. Jag har känt mig otroligt stressad, som att jag springer och springer men mållinjen bara flyttar sig. Jag pratade med mamma tidigare idag och hon sa något som fick mig att inse att jag nog bara är sådan här. Jag känner mycket och starkt och då blir svängarna ofta tvära och tuffa.

Idag skulle jag på födelsedagsfest hos min vän Rebecka. Jag hade verkligen sett fram emot festen men de senaste dagarna har jag kämpat mot ångesten och känt mig dimmig. Och det finns en anledning till att jag aldrig gör något på lördagskvällar – det blir för mycket press. För mycket som byggs upp och jag hinner stressa upp mig och när ångestbollen är i rullning så vill den inte stanna.

Jag har gråtit mycket de senaste dagarna. Det var ett tag sedan jag grät ofta. Det har varit en tuff höst, både med förändringar i InoS, ekonomiskt och fysiskt. En vilsenhet som jag kämpar med att hitta ur.  Och på det en ekande ensamhet. Det är inte helt lätt att reda ut denna vilsenhet när man bara har sitt eget huvud att förlita sig på.

Jag är SÅ redo för 2018. För ny energi, för nya projekt och nya mål. Och för att hitta ut ur dimman.

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

31 svar

  1. Känner igen mig. Har själv grubblat massor och inte riktigt kunnat komma till ro senaste dagarna. Alltid är det nåt nytt, så fort man slappnar av så tycks nåt nytt problem dyka upp.

    Hoppas du hinner vila upp dig och som andra nämnt – du är inte ensam.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Nattfoto

Igår kväll blev jag kär. Jackie tog med mig ut i natten med kameran i högsta hugg och lärde mig konsten i nattfoto. Vi var

Fem grader i vattnet och tusen i själen

Vinterbad alltså. Vem kom på en sådan tokig sak? Det är verkligen heldumt. Och helt underbart. Sara och Katta var ju och hälsade på mig

Munkudden

Utflykt till Munkudden

Aprilväder gör verkligen rätt för sitt rykte i år. Det växlar vilt mellan sol och vårvärme till snö och ett gäng minusgrader, slask och grått

Sorg i kycklingboet

Jag brukar ju ofta säga att glädje och sorg kan samexistera. Att man kan känna båda två samtidigt, inte sällan i samma stund. Mina första