Hej kära ni. Ni kanske märkt att det ekat tomt här på bloggen den här gångna veckan. Jag har inte mått bra. Jag har känt mig otroligt stressad, som att jag springer och springer men mållinjen bara flyttar sig. Jag pratade med mamma tidigare idag och hon sa något som fick mig att inse att jag nog bara är sådan här. Jag känner mycket och starkt och då blir svängarna ofta tvära och tuffa.
Idag skulle jag på födelsedagsfest hos min vän Rebecka. Jag hade verkligen sett fram emot festen men de senaste dagarna har jag kämpat mot ångesten och känt mig dimmig. Och det finns en anledning till att jag aldrig gör något på lördagskvällar – det blir för mycket press. För mycket som byggs upp och jag hinner stressa upp mig och när ångestbollen är i rullning så vill den inte stanna.
Jag har gråtit mycket de senaste dagarna. Det var ett tag sedan jag grät ofta. Det har varit en tuff höst, både med förändringar i InoS, ekonomiskt och fysiskt. En vilsenhet som jag kämpar med att hitta ur. Och på det en ekande ensamhet. Det är inte helt lätt att reda ut denna vilsenhet när man bara har sitt eget huvud att förlita sig på.
Jag är SÅ redo för 2018. För ny energi, för nya projekt och nya mål. Och för att hitta ut ur dimman.
31 svar
BANSEKRAM! (och från lurv men han kanske luktar lite fis, men det får man ta! )
KRAM! Och jag tar lurvs kramar any day, fis eller ingen fis. <3
<3 Tror starkt på 2018!
JA! Och en sväng till Civezza skulle göra allt bättre. 😉
Jag känner igen mig och hoppas på ett ljusare 2018 med. Jag skickar kramar Linda! <3
Kram Emmi!!
Stor kram, hoppas på en snar bättring. Och att du hittar någon att bolla med kanske vore bra?
Tack snälla, kram! Jag har folk att bolla med men ingen att liksom ta de här vardagliga bryderierna med. 🙁
Skickar en hel hög med styrkekramar <3<3<3
Tack! KRAM!
Stor kram och tänk på att du inte är ensam! Du är omgiven av mängder av vänner här som gärna lyssnar och peppar om du behöver hjälp!
Kram! Och ja, jag älskar mina vänner. Men det är tyvärr inte samma sak.
Kram <3 <3 <3 Hör av dig om du vill prata!
Tack fina Clara! Det gör jag gärna. Har du permis över jul?
2018 är året vi alla väntar på, 2017 kan slänga sig i väggen… kram!
JA. Vi är SÅ klara!! Kram!
Känner igen mig. Har själv grubblat massor och inte riktigt kunnat komma till ro senaste dagarna. Alltid är det nåt nytt, så fort man slappnar av så tycks nåt nytt problem dyka upp.
Hoppas du hinner vila upp dig och som andra nämnt – du är inte ensam.
Det verkar inte bara vi, rätt skönt på ett sätt att viruset verkar gå.
Kram!
man får alltid börja om. ett nytt år, en ny dag, en ny minut, en ny sekund. man får ändra och göra nytt om man vill.
brukar tycka det känns trösterikt. allt gott <3
Ja, det har du rätt i. Och det nya året känns som den bästa nystarten av alla. <3
Usch Linda! Skickar massa kärlek och kramar <3
KRAM!
Preach! Känner verkligen igen mig, men 2018 blir vårt år!!
Let’s do it!!
fina du! stor kram! hoppas 2018 blir ett riktigt kanonår <3
Det löser vi väl? 🙂 Kram! <3
Åh Linda <3
<3
Bamsekramar! <3 Jag tror på ett toppen 2018!
Tack snälla du! Och TACK för vykortet!!! Har helt glömt att tacka dig för det, men det hänger på kylskåpet! <3