Mitzi har kommit hem. Hon kom springandes igår natt när C kom hem från stan, hel och hälsosam, så när som på en elak fästing som käkade på hennes ansikte.

Han kom hit med henne i eftermiddags. När jag öppnade dörren stod han där, så fin som alltid med Mitzi i famnen och smålog.

”Välkommen hem till mig!” sa jag och log tillbaka.

Så fruktansvärt bisarr situation. Han hälsar på mig i min lägenhet. Igår bodde jag hos honom.

Han tittade runt, tyckte jag hade det fint. Han berättade att han hade köpt en cykel och jag fnittrade vid tanken av honom i cykelbyxor.

Sedan gick han. Han skulle iväg och äta. Och cykla.

Och jag hängde upp gardiner.

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Juli som gick i en grisblink

Juli är månaden som onekligen går snabbast på hela året. Om januari är oriiiimligt lång så far juli förbi i en grisblink. Man väntar hela

MEG

Min bok ska vara klar idag. Så här sitter jag nu med panik och skrivkramp och mindervärdeskänslor och försöker klämma ur det sista ur den

Näräventyr i Gullvik

När vi kom ner till stranden utbrast jag: ”Det här har jag längtat efter hela vintern!” Det var fredag och jag hade några timmar innan

7 saker jag vill förändra som politiker

Det är tre veckor till valet och om du redan är överväldigad av alla affischer, debatter och slagkraftiga rubriker – jag hör dig. Så jag