Hemvändaren – nu händer det!

Jag berättade ju här på bloggen för ganska precis en månad sedan att jag bestämt mig för att flytta hem till Övik – men inte när.

Sedan dess har jag spanat på Blocket och Hemnet vareviga dag, på jakt efter antingen ett billigt hus att köpa, men främst efter en lägenhet eller (helst) ett hus att hyra. Till att börja med vill jag nämligen helst hyra något. Jag vill inte investera en massa pengar innan jag är bombsäker på att det här är livet jag faktiskt vill ha, att bo på landet uppe i Ångermanland.

Av samma anledning kommer jag också hyra ut min lägenhet i Stockholm i andra hand i ett år. Det känns skönt att inte helt stänga Stockholmsalternativet om jag skulle komma på att fan, det här var ju en skitdum idé.

Övik

Man skulle kunna tro att de där lantliga idyllerna växer på träd uppe i Norrland. Tyvärr är det inte så enkelt. Det är mycket som ska klaffa. Det ska vara på landet men inte 6 mil till stan. Det ska vara gulligt och autentiskt men inte ett ruckel. Det ska inte ligga för nära vägen och ha en lagom stor gård och får jag önska så vill jag gärna ha fiber och bergvärme med.

Det verkade smått omöjligt. Men så kom jag på en sak. Något som kanske borde ha varit självklart. Jag läste hos Katta att hon hade flyttat till sin familjs gamla sommarhem och att hon efter ett tag där började fundera på var hon skulle slå rot på riktigt.

Och där någonstans slog det mig – Kvaved.

Min mammas gamla barndomshem där jag spenderat varje sommar de senaste åren. Där jag skrev min bok och där min själ är som lugnast. Huset används mest bara på sommaren och står tomt resten av året trots att det är vinterbonat.

Så jag tog mig ett rejält snack med mamma och min morbror och efter lite betänketid och funderingar fram och tillbaka var vi överens – jag kommer bo i Kvaved i ett år och känna efter och under tiden kommer jag leta efter min egen idyll. 

Efter att beslutet väl var taget har det gått fort. Jag har fått min lägenhet uthyrd och uthyrningen godkänd av min hyresvärd. Och det pratas omtapetsering, badrumsrenovering och var i hela friden jag ska göra av mitt bohag när jag flyttar till ett fullt utrustat hus.

Men det löser sig. Nu är det bara att börja packa, i mitten av juni går flyttlasset hem till Övik. Och jag är livrädd och helt galet pepp.

25 svar

  1. Smart val tror jag, och så mysigt det ser ut! När man väl köper vill man ju vara så säker som det går, betänketid är super om man har möjlighet! Jag och min make hyrde ett hus på mina föräldrars gård en stund innan vi hittade vår drömgård (en kilometer längre bort 😄), här utanför Sundsvall. Allt handlar om timing i hemnets värld och det var så härligt att inte behöva stressa fram ett beslut och köp 😊 Lycka till i vackra Ö-vik! ❤️

  2. Stort grattis! Det här kommer att bli ett magiskt äventyr, och känner du efter ett tag att fasikens det här blev inte rätt, då är det ju precis som du skriver inte hela världen. Heja dig!

  3. Perfekt lösning ju! 🙂 För mig har det råkat bli all-in på en gång. Huset vi bor i nu hade vi inte ens sett i verkligheten när vi köpte det. Vi hade inte ens varit i byn det ligger i. Den där magkänslan fick bestämma och tack och lov finns det olika sätt att flytta, byta stad (ibland land) och bostad på 🙂 Jag tror det blir sååå bra för dig Linda.

  4. Åh, jag blir helt pirrig i helga kroppen, fy fan vad roligt! Och det är rätt så perfekt att börja sådär, att testa på och se hur en trivs innan allt cementeras. Framför allt på en plats du verkligen trivs på redan – då kan du verkligen utvärdera själva livet där och inte snubbla på att du hittade fel boende liksom.

    Åh vad kul Linda! Jag kommer heja järnet på dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Linda Hörnfeldt

Influencers – ett gäng bedragare?

När man trodde att man hade bäddat ner frågan kring om influencer är ett ”riktigt” yrke (vad nu det är) så väcks den åter igen

Linda Hörnfeldt

Trendspaning – influencertrender 2018

2017 var ett galet år. Influencer marketing var hypen, lycksökare dök upp på alla fronter och branschen började så smått finna sin väg. Just nu

40-årskalas

I onsdags fyllde jag 40. FYRTIO. Jag vet inte riktigt hur det är meningen att jag ska känna inför detta faktum. Det smög liksom på