Så var det dags för högskoleprovet imorrn. Jag kan inte påstå att jag är jättetaggad. Det känns dock rätt skönt att min framtid inte är beroende av det här provet, jag ska ju inte ens söka till högskola inom en snar framtid. Men jag har ju redan pyntat för provet, så då kan jag ju lika gärna göra det.
Det är en sån dag igen idag. En sån ”vad-fan-ska-jag-göra-med-mitt-liv” dag. De dagarna verkar onekligen dyka upp efter en orolig natts sömn med alldeles för mycket mardrömmar. Det jobbiga med mina mardrömmar är att de är så verkliga att de lika gärna skulle kunna varit det. Vi snackar inte monster eller ormar i sängen (jag har dock haft den *brr*) utan helt enkelt att mina vänner är otrevliga mot mig, att jag står och gråter mitt i ett rum fyllt av mina vänner och ingen bryr sig. Alla bara rycker på axlarna, typ, ”du förtjänar inte bättre”. Huvva.
Jag älskar limpmackor med korv. Mums.
2 svar
Jag vaknade en morgon i april 2000, solen sken utanför fönstret och jag hade fyra månader kvar på min mammaledighet. Det var då jag visste att jag skulle läsa till lärare. Jag hade bara någon vecka på mig att söka till högskolan, kom in i första försöket. Läste i fem år och har nu mitt examensbevis…..
Lycka till du med! Det är när morgonen kommer som man vet svaret…
http://www.passionforfashion.webblogg.se
Tack för de orden Stina! Jag hoppas att min blixt från klar himmel kommer snart med!