Jag är hemma. Jag spenderade ganska precis 18 timmar på sjukhuset innan jag blev av med nålen i armen och fick åka hem. Efter att ha blivit sjukskriven i två veckor och tillsagd att ”undvika folkmassor”. Utan diagnos men med en massa roliga piller. De är jätteblå. Nästan som i Matrix.

De har tagit mer blod från mig än jag någonsin blödit själv tror jag. Så många hål i mina armar att jag kunnat misstas för en simpel pundare. Och nu är jag tydligen smittsam som pesten. De kunde inte ha kvar mig på sjukhuset för de hade inte plats att ”sätta mig i isolering”. Skööönt.

Boven i dramat kallar vi än så länge för påssjuka. Japp, that's the one. Den där som barn får ibland fast typ ingen alls eftersom alla började vaccineras 1982. Men tydligen kan det smyga sig på en ändå. Jag är en av de speciella ca 30 själar som drar på sig detta årligen. Men jag har inte fått resultaten på provsvaren än så det finns fortfarande chans för läkarna att komma på alternativa, spännande diagnoser. Jag är typ med i ett avsnitt av ”House”.

Men nu börjar svullnaden avta i alla fall. Så pass att jag faktiskt idag åt en hel smörgås. Stående ovationer tack.

Fortsättning följer. Spänning är olidlig. Can you feel it?

Här bodde jag i 18 timmar. Inte så oskön som man kan tro faktiskt.

Branded.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Onsdagsstatus.

Det är mörkaste november och den första snön kom idag. Luna var överlycklig och sprang runt i cirklar. Jag har ganska nyligen avslutat min nionde