Ibland måste man faktiskt kliva upp före tolv

Ibland måste man faktiskt kliva upp före tolv

Imorse var jag uppe tidigt, med mina mått mätta, det vill säga före tolv. Tanken var att jag skulle släpa mig upp vid nio. Den tanken var god. Klockan tio tyckte Puzzi att jag hade snoozat nog och började naffsa smått i mina händer så då var det bara att snällt kliva upp och ge föda till de små liven.

Mötet på arbetsförmedlingen gick bra, min handläggare (vi får se hur länge hon blir det, man har en tendens att bli runtskickad där) var jättetrevlig. Hon hade dock en väldigt irriterande, gråtonad utväxt på sitt blanka, röda Loréal-hår. Because she's worth it. Anyway.. vi kom inte fram till så mycket eftersom Peter hade rört ihop några saker i sitt söta huvud så vi får ta det när jag kommer hem från NYC. Det ser lovande ut dock.

Nu sitter jag hemma hos pappsen och bloggar, jag ska ta med honom på en utflykt till Sjöbo Vårdcentral och införskaffa mitt senaste sjukintyg. Sedan ska vi handla lite käk och göra Knalleland en sväng. Vi är båda flat broke så det blir inga utsvävningar.

Dagens outfit kommer senare, den sitter inspärrad i en kamera hemma på Parkstan.

Solen skiner. Seglarskorna är på premiärtur. Det är en bra dag idag iaf. =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vikten av att fira

Jag älskar att jobba hårt. Att lite ha andan i halsen och adrenalinet i ett lagomt rus. Att kötta in i kaklet och känna att

En dag i och vid forsarna

Det är fredag kväll och jag sitter ute på verandan och skriver detta. Har suttit här mest hela dagen medan regnet vräkt ner, hönsen virrat

Mål för entreprenören & #lifvet 2020

2020. Ett nytt decennium. Det är stort! Jag vet att det bara är ”ännu ett år” men det är något lite magiskt över sådana här