Jag börjar allvarligt få tvivel angående hela det här lärarplugget. Jag vet att man inte ska ropa hej innan man simmat över ån, eller hur den går, men ju mer jag pratar med folk desto mer tvivlar jag på att jag skulle klara av det.
För mig handlar det inte bara om vad jag tycker är kul, vad jag vill spendera min tid med. Det handlar nästan ännu mer om vad jag klarar av. Vad kroppen vill, då har inte huvudet så mycket att säga till om. Jag kanske helt enkelt ska nöja med med att sitta på ICA eller stå på McD resten av livet och sedan försöka ha en givande, men inte pressande, fritid. Ha ett jobb som man kan göra i sömnen, något som inte kräver något av mitt psyke eller mitt engagemang, utan bara ett sätt att betala hyran. Och sedan läsa, måla, designa och göra allt det där som gör att man växer som människa på fritiden.
Praktiken börjar imorrn. Känslorna är blandade. Jag ska verkligen ge det en ärlig chans, men jag är inte lika säker på att jag hittat hem längre.
4 svar
Jag jobbar på Willys (ja, det är jag som jobbar som lärare också) och om något är krävande och jobbigt så är det det jobbet. Kunderna gapar, skriker, kräver, och kräver, aldrig nöjda. De som är nöjda och trevliga försvinner i sekunden den onda kunden visar sig för en med sina klagomål. Sen allt annat man ska göra, hinna med, lyfta, flytta över, lägga ut och upp, gah…ibland är det bara för mycket. Tänk på förslitningsskador! Jag har en i vänstra axel och västra sidan av nacken. Ont, ont, varje dag. 🙁 Ryggen gör ont efter jobbet, för det är inte lätt att lyfta och inte heller lätt att sitta 2-3 timmar i kassan och utföra mycket monotont arbete. Det är aldrig bra att i längden ha ett jobb som inte kräver mycket av en, för man tröttnar, man blir less och vill vidare. Tänk inte negativt om möjligheten att urforska läraryrket och gå på praktik! *hejar på*
Mataffär kanske var en dum jämförelse.. just nu känner jag mig bara låst..
Verkligen dum jämförelse! 🙂 För om man ska bort från stress och ansträngning tills man kräks, så ska man bort från just det området. Du kanske skulle jobba inom mode!? Det verkar du tycka om, det är roligt och kreativt, det finns utrymme för utveckling vad jag har förstått inom ex. H&M. Jag förstår att din kropp säger ifrån, men glöm inte de där baby stepsen. 🙂 Kroppen kan kanske vara lite bekvämlig av sig, och slå av för att den känner sig trygg i ett läge och vill inte till annat. Men man får utmana det, pusha det lite smått. Som med träning, de första gångerna känns det som att man ska dö, och sen går det allt mer lättare. Kommer inte sluta peppa dig! 🙂 Men ta inte åt dig av det jag säger, inte negativt alls. Jag vill ingen illa, helst vill jag förstå och veta mer. Tycker du är en skön tjej! 🙂
Det funkar inte riktigt just nu att pusha min kropp. Jag vet inte var mina gränser går, och oftast går de långt tidigare än vad jag tror.. 🙁