Det är tur att jag inte är någon reamänniska. Jag är inte fyndare av naturen. Jag orkar inte gräva i högar och längs stänger där allt bara är en enda röra. Jag gillar ordning, färgkoordinerat och upphängt så jag kan se direkt vad det är som erbjuds. Ingen gris i säcken liksom. Och jag gillar inte trängsel. Eller hysteriska lycksökare. Folk blir som förbytta av röda små lappar.

Det är ännu mer tur att alla mina pengar är slut efter resan och de som inte är slut ska gå till renovering av lägenheten. Och det är tur att jag klippte en hel bunt kreditkort härom dagen.

Det är tur det, annars hade jag nog åkt in till stan och länsat Natalie Schuterman. Så det är ju tur att jag har tur.

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Ett avsked.

När vi passerade Hudiksvall låg snön vit på marken, såhär i början av maj. Lövträden hade börjat slå ut och snön hängde tung över trädkronorna.

Nyhetsmorgon

Datasaker på nyhetsmorgon

Hej hörrni! Imorse var en spännande morgon (och en tidig sådan) – jag var nämligen med på Nyhetsmorgon och pratade om min bok – ”Yrke:

91. Att gräva där man står med Elin Lewenhaupt

Elin Lewenhaupt bor på landet utanför Eksjö i Småland tillsammans med sin familj och deras djur. När du tittar på Elins Instagramkonto idag möts du av ett vackert flöde med bilder på naturen, mammalivet och det vackra i det enkla. Men det har inte allt…

Cookieinställningar