I lördags var jag på kalas i Sollentuna. När jag kalasar med de här människorna, de flesta ökända från #bleckan-tiden, så blir jag alltid så himla glad. Det är sådan värme mellan oss att man blir alldeles nipprigt lycklig.

Tanken när vi började planera det här kalaset var att det skulle bli en kräftskiva. Dock fick vi inte riktigt ihop alla människor på ett och samma datum inom en accepterad ”kräftskiveperiod” och då kläckte någon den fantastiska idén att vi helt enkelt skulle kombinera det med en julfest. Och så blev det.

När vi anlände fick vi glögg. Och jag blev så lycklig över detta att jag pratade och skuttade runt. Non-stop under alldeles för lång tid.

Dagen innan hade jag och Ninja styrketränat ihop. Jag hade träningsvärk, hon var mest spännig.

Vissa hade glitter i håret, andra hade tomteluvor. Alla var glada.

David var med.

Christian och Ninja hade dukat alldeles juligt och kräftigt. Jag fann det underbart.

Sara hade bakat personliga pepparkakor. Så himla fint.

De två kalastemana var i alla fall ruggigt färgkoordinerade.

Jonte stekte köttbullar och prinskorv i glitterluva. Och Lina var en ny, alldeles förträfflig bekantskap. Dock stod det ”Tommy” på hennes pepparkaka, något oklart varför.

Ninja och Lina med glitterpärlor i håret.

Jonte och Fredrik i tomteluvor.

Vår eminente värd, Christian, och hans lilla insektsvän.

David var tomte.

Josefin fick en flaska i julklapp.

Sedan blev det Kalle.

Och snaps (holy moly).

Och pussar.

Och som vanligt fastnade inte jag på några bilder i systemkameran utan bara i mobilen. Så här kommer de.