Jag känner mig helt känslomässigt uttömd. Misshandlad. Avskärmad. Överfull. Som att glaset rinner över fast det är halvtomt. Jag har så mycket att säga men får inget på pränt. Så ofta blir det därför att jag inte skriver något alls. Det känns ytligt och konstigt att blogga strunt när så mycket jobbiga, viktiga, djupa, tunga saker rör sig i mitt inre.

Vi får se hur det utvecklar sig. Men bara så ni vet om jag verkar disträ eller avlägsen. Det är snurrigt.

Undra om jag ska orka pallra mig upp ur sängen klockan sju imorgon och Yoga? Vill. Borde. Orka?

Sova. Nu? Mmm.