När mamma och syster var här för några veckor sedan var vi på upptäcktsfärd i grannskapet och hittade en perfekt liten rutt för en promenad eller joggingrunda ute vid vattnet. Så idag gjorde jag slag i saken och joggade/promenerade den lilla svängen som visade sig ta ungefär halva tiden när jag var ensam och sprang delar av vägen. Jag vågade inte springa mycket längre än vad vi hade gått för då hade jag ingen aning hur jag skulle ta mig hem igen, så istället letade jag mig genom skogen ut på klipporna och insöp kvällssolen samtidigt som jag körde lite styrketräning på stället. Jag vet. Fruktansvärt ambitiöst.

När jag kom hem så kändes det dock helt plötsligt som att jag hade åldrats 50 år över en timmas tid. Jag hade så fruktansvärt ont i min högra höft och har det fortfarande. Jag kände av det första gången för någon månad sedan men inte som det här! Något står inte rätt till i höftområdet. Och I wish att jag hade lite höftrullning att skylla problemet på men icke! Här är det celibat som gäller! Dr McDreamy? Hjälp?

Jag kom ungefär samtidigt som höften började strejka på att jogging nog inte är något för mig. Tuttområdet skumpar så fruktansvärt och det gör ont! Alltså, jag skojar inte, men det känns som att kroppen är felsammansatt när tuttarna inte hänger med resten av kroppen i joggingrytmen utan liksom ligger något taktslag efter. Och jag har en bra sportbehå, det är inte det. Jag har helt enkelt inte skuttvänliga tuttar! It's not all fun and games med stora boobs, I'm tellin' ya! Det är skuttandet och att inte kunna ha normala skjortor. Och behåar så stora att man får i knäna i dem. Men det är väl kanske inte direkt en nackdel. Eller fördel. Stryk den meningen. I'm rambling.

Jag får helt enkelt ägna mig åt relativt skuttfria motionsövningar. Så! Problem solved.

Vinet är slut, var tog det vägen?