Eftersom jag inte haft tillgång till internet på ett helt gäng dagar nu så kommer här en mastodontuppdatering från Down Under. Men inte Australien. Nya Zeeland dårå. Okej? Då kör vi.

I måndags, tolv timmar efter schemat, lyfte planet till slut mot Nya Zeeland. Air New Zealand kan vara något av det bästa jag flugit med. Flygningen gick supersnabbt med god mat, vin och en massa filmer. För att vara 13 timmar i alla fall.

Jag sa hej då till Alice som skulle vidare mot Sydney och sedan bar det av mot mitt äventyr.

Vad bättre sätt att börja på än att ge ett enormt kauri-träd en hongi-hälsning? En hongi är en traditionell hälsning bland Maoris (Nya Zeelands urbefolkning) som innebär att man trycker näsan mot varandra och andas in varandras livsenergi. Himla fint.

Efter det har jag gjort en himla massa spännande saker. Som i den här fina viken där jag försökte snorkla men fick panik över att andas under vatten. Men nu har jag provat i alla fall. Inte min grej.

Jag har klappat en riktig Kiwi. Han var nio år gammal och himla fluffig.

På samma fågelreservat hade de små bebispingviner som var blå. Sötnötar.

I Nya Zeeland råder det inte brist på vackra vyer direkt. Här över Paihia i Bay of Islands. En jädra promenad upp till utsiktsplatsen vill jag lova. Men så värt det.

Jag har hälsat på delfiner. Visste ni förresten att delfiner parar sig 16% av sin livstid? Inte konstigt de är himla glada typer.

Jag har åkt igenom det här hålet i en sten mitt ute i vattnet. Det var jädra vågigt, även om det inte syns. 4 meter höga vågor och det slutade med att jag var helt genomblöt ute på däck. Det var som en berg-å-dal-bana, helt galet kul.

Jag har hälsat på på Urupukapuka Island i 24 timmar.

Där bodde jag i en liten stuga, åt fish and chips, spelade ”shithead”, drack Jack and Coke och lyssnade på spökhistorier.

Jag promenerade också en himla massa. Hälsade på små lamm och klev i en massa fårbajs.

Här är jag långt uppe på ön. Anledningen att jag ser ut som en pirat/biker är för att jag bränt sönder pannan. De har ingen ozonlager på den här ön och jag är inte direkt känd för att hårdhudad. Dagen efter köpte jag en keps.

På kvällen blev det så här fint på Urupukapuka.

Och så har vi åkt båt. Här är vår guide Ricky och Jenny, en av mina nya, fina bekanta.

Jag har hängt en himla massa med de här töserna. Kat och Jenny är båda två från England och säger saker som ”Bless you” och ”Bangin'”. Vi har blivit de tre blonda musketöserna. Vår guide tycker det är jättekul.

Här är några fler från vår grupp. Här står de på Hot Water Beach i Coromandel och försöker att inte bränna tåssingarna i den kokheta sanden. Bara någon decimeter ner är det nämligen kokhett. Varma källor och lava och geothermal activity och sånt ni vet.

Det var en liten hälsning från Nya Zeeland! Så, om man bortser från att jag packat helt fel (jag trodde det skulle vara kallt, det är konstant över 20 grader) och att jag har bränt sönder halva mig, så har jag skitkul. Återkommer om ett par dagar med vidare uppdateringar. Sköt om er så länge!