TACK alla ni som hört av er med stöttande ord och uppmuntrande hejarop efter Leias olycka förra helgen (se vloggen här), hon är vid gott mod men statusen på tassen har gått upp och ner. Så jag tänkte jag skulle uppdatera er lite på hur det går och hur hon mår.

Vi har varit på tre återbesök hos veterinär efter olyckan och beskeden angående hur läkningen går och vilka insatser som bör göras har gått fram och tillbaka. Det som sas vid de två återbesöken på Djurakuten i Stockholm var att allt såg ut att gå åt rätt håll och vi skulle ha såret öppet så mycket som möjligt för att låta det läka luftigt. Hon har ätit antibiotika och smärtstillande  sedan förra måndagen och i lördags åkte vi upp till Övik. Hon har kunnat gå helt okej på tassen även om hon hoppar på tre ben när vi är utomhus. I övrigt är hon vid gott mod även om hon inte är så lekfull och pigg som hon brukar. Hon har ont men hon äter och dricker som hon ska.

I måndags började jag bli lite orolig när jag försökte rengöra såret och det kändes inte som att det såg bra ut. Men vad vet jag liksom? Hon verkade ju inte må sämre. Jag pratade med veterinären här i Övik (Reginas Veterinärklinik) och vi bokade in en tid till på fredag för att ta bort stygnen och jag skulle höra av mig igen om jag ville komma tidigare.

Igår var vi hos min morfar som fyllde 90 och då ville jag inte att hon skulle behöva ha tratten, det var mycket folk och hon skulle bara vingla in i allt och alla. Jag hade en tjock skyddssocka på tassen och tänkte att det skulle räcka. Men så råkade jag titta bort lite för länge och plötsligt har hon tuggat sönder hela sockan och lyckats ta sig in till såret och ligger och slickar på det. PANIK. Det största no-no:et som vi fått är slickandet. INGEN tunga i såret!

Så vi rengjorde så gott vi kunde men det såg inte bra ut, huden var röd och jag kunde se in till benet så vi åkte in till veterinären igår istället. Domen löd att vävnaden var infekterad och antibiotikan hade inte fungerat (det var alltså inte slickandet som ställt till det) så de superrengjorde såret, tog bort stygnen som inte fyllde någon funktion och så fick vi annan antibiotika. Leia var superduktig, gnydde bara några få gånger och satt i min famn med huvudet mot min axel. När de tog bort stygnen så skakade hon, så himla liten men modig!! Nu är det bandage fram till på fredag som gäller och krage non stop.

Om inte bakterierna försvinner och vävnaden blir bättre så kommer det inte att läka och de kan inte sy i infekterad vävnad så då kommer de behöver amputera delar av tån. Så håll tummarna för att den nya antibiotikan funkar och hon får behålla det som finns kvar av tån!