Förkylningen verkar ha gett med sig så idag gav jag mig ut och svettades igen, har precis avklarat dagens runda, en lite dryg halvmil.
Folk tittar lite konstigt på mig när jag kommer kutande i löparspåret (löparspåret, alltså gatan och kutar, alltså joggar lite lätt lite då och då). Eller så är det bara jag som tror att de tittar konstigt på mig helt enkelt för att jag skulle nog titta lite konstigt på mig. Först och främst så har jag ju inga fina löparkläder, så ambitiös har jag inte riktigt blivit än, utan springer i mina gamla aerobicskläder. Jazzbrallor, oh yeah.
Sedan har jag ju inte heller några riktiga löparskor utan kör på några gamla Adidas jag fick av mamma som ger mig blåsor på utsidan av stortån. Jag vet, dödssynd med dåliga skor. Yadiyada, jag ska köpa nya. Anyway, lägg på ett par Ray-Ban piloter, en lilla-My-tofs mitt på skallen och ett minst sagt tomatrött fejs så börjar du närma dig den uppenbarelse som är löparlinda.
Och då har jag inte ens nämnt min otroligt sexiga springstil. De där benen går liksom inte bakåt utan utåt när jag springer. Det är lite coolt tycker jag.
