Inte nog med att jag grubblar dagarna i ända, de ska förfölja mig långt in på småtimmarna med. Så fruktansvärt tröttsamt att vakna med ett ansikte framför ögonen man inte vill se, en röst i mitt öra som jag inte vill höra. Och alla elaka ord surrandes i huvudet.

Igår var en bra dag. Jag bloggar om den när ångesten har lagt sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vecka 40 | Hallå oktober

Med tanke på att ett av årets största event (för mig) går av stapeln på fredag så känner jag mig märkligt lugn. Men det beror