Inte nog med att jag grubblar dagarna i ända, de ska förfölja mig långt in på småtimmarna med. Så fruktansvärt tröttsamt att vakna med ett ansikte framför ögonen man inte vill se, en röst i mitt öra som jag inte vill höra. Och alla elaka ord surrandes i huvudet.

Igår var en bra dag. Jag bloggar om den när ångesten har lagt sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

En hemma-midsommar

Jag har på senare år landat i åsikten att midsommar är min bästa högtid. Med jul på en trygg andraplats. Hur kom jag fram till

Om att skaffa barn. Själv.

Igår fyllde jag 38 år. Och nu har jag bestämt mig. Jag vill ha barn. Det här beslutet är något som är långt ifrån självklart

När man får avbryta i förtid

Jag sitter på tåget hem från Stockholm. Egentligen skulle jag inte åka hem förrän imorgon men energin tog slut. Fast det är nästan 10 år