Inte nog med att jag grubblar dagarna i ända, de ska förfölja mig långt in på småtimmarna med. Så fruktansvärt tröttsamt att vakna med ett ansikte framför ögonen man inte vill se, en röst i mitt öra som jag inte vill höra. Och alla elaka ord surrandes i huvudet.
Igår var en bra dag. Jag bloggar om den när ångesten har lagt sig.