Det hinner ju hända en hel del här på gården när man inte bloggar på 1,5 år. 🫠 Så jag tänkte att jag skulle göra en liten snabb uppdatering på status kring de tvåbenta djuren som huserar hos mig – aka hönsen.
Som jag skrivit om tidigare är det ju tyvärr en del ruljans på höns generellt. Ibland (men lyckligtvis rätt sällan) behöver jag avliva men mest är det faktiskt rovdjur som tar dem. Därför har jag i år nästan inte haft dem ute löst på gården alls förutom några gånger då jag också är ute. Istället får de vara i hönsgården (som jag lyckligtvis byggde väldigt stor) men det hjälper inte alla gånger heller.
Jag försökte sätta mig och göra ett excelark över alla höns och kycklingar jag har och har haft sedan jag skaffade höns 2020 och det blev ganska snabbt väldigt rörigt och lätt överväldigande. Varje sommar har jag gjort ett försök att kläcka kycklingar (dels för att hålla äggproduktionen på en bra nivå och dels för att det, som sagt, är en del svinn) och varje sommar har jag haft en överlevnadsratio på sisådär 30% (räknat på de ägg som faktiskt kläckts). Så även i år (fast hittills är det bara 20% som överlevt).
Min poäng? Att ha höns är fantastiskt på många vis men det är också väldigt jobbigt mentalt bitvis.
Som jag skrev för ett tag sedan så hade jag ju mården på besök i början av juni och i samband med det började tre av hönsen att sura. Jag gav dem ett gäng ägg att ruva på men varje dag blev äggmängden mindre och mindre under hönorna – troligtvis för att någon åt upp dem – så jag gav upp lite på tanken att få naturruvade kycklingar.
Lite spontant kollade jag istället i en hönsgrupp på Facebook om någon hade kycklingar som hönorna kunde få adoptera och hämtade sedan hem fem blomme-kycklingar den fjärde juli som jag tryckte in under hönorna. Jag har inte gjort detta själv förut men fick bra rådgivning och hjälp från Madde på Krygegårds hönshus som gjort det många gånger (Madde Maran är för övrigt döpt efter henne pga är inköpt där).
Allt verkade gå fint på kvällen men på morgonen efter var två av fem kycklingar döda. Jag vet ärligt talat fortfarande inte vad som hände med dem, förmodligen har de hamnat utanför hönan och frusit ihjäl men det finns också en risk att någon av hönorna pickat ihjäl dem (det har hänt förr så att säga).
På förmiddagen satt jag kvar i hönshuset och kollade hur hönorna var mot kycklingarna. Det gick sådär. Den ena pickade tyvärr väldigt aggressivt mot dem och den andra drog som en avlöning när jag flyttade bort kompostgallret jag hade lagt för (för att ingen annan skulle komma in i redet).
Det kanske hade ordnat upp sig om jag hade låtit dem hållas men jag var lite för traumatiserad efter de två första kycklingarna så jag plockade helt sonika med mig de tre resterande kycklingarna och la dem under värmelampa, som jag brukar göra när jag kläcker kycklingar själv.
Några timmar senare var en kyckling till död. Den hade verkat lite hängig men jag tänkte att den bara var trött efter allt ståhej med hönsmammorna. Tydligen inte.
Mindre än ett dygn hade gått och jag hade redan tappat 60% av kycklingarna. Så jävla jobbigt. Men det är liksom inte mycket att göra, jag gjorde så gott jag kunde och det är bara att gå vidare och lägga energin på de två som är kvar.
För de två resterande kycklingarna är jättepigga och växer så det knakar (hurra)! Bilden till vänster är de en vecka gamla och bilden till höger är tagen idag, nu är de nästan tre veckor (om två dagar). Nu håller vi bara tummarna för att det är två hönor, tydligen är Blomme lite luriga att se kön på tidigt, ibland får man vänta tills de börjar gala eller lägga ägg! 😅
Tänkte också att jag skulle göra en role call med hela besättningen men inser att jag behöver komplettera med bilder på vissa av hönorna så återkommer!
Fler hönsinlägg:
- Skaffa höns – första halvåret med kycklingar och höns!
- Höns finns för att lära oss om döden
- Vad hände med Greta?
- Jaha, då råkade man typ dubbla hönsbesättningen på ett dygn. Oops.