Vaknade mitt i natten med sådan kramp i magen att jag inte varit med om liknande sedan jag hade min magkatarr som värst för ca 5 år sedan. Illamåendet drog som en våg över mig och efter att ha legat i sängen en kvart och försökt att kuva illamåendekänslorna genom att hitta att liggställning som minimaliserade dem, fick jag rusa till toaletten och kräkas.
En fråga. Varför ropar man alltid på mamma när man ligger böjd över toaletten och hulkar? Mamma är 100 mil bort och även om hon inte var det så skulle hon tyvärr inte kunna göra ett skit åt situationen.
Okej, nu ska jag sluta äckelblogga. Fortfarande ont i magen som fan, men jag ska försöka äta något och se hur det går. Jag tror inte att det är magsjuka, för jag känner mig inte sjuk i övrigt och när man har magsjuka så brukar det i stort sett kännas som att man ska dö. Matförgiftning? Jag åt lite fläskfilé igår som man kanske kunde ifrågasatt.
Vill inte kräkas mer. Not nice.
4 svar
Krya på dig iallafall!
Jag ropar dock inte på mamma när jag spyr, mest bara ulkar *s*
Stackarn, hoppas du mår bättre snart.
Jobbigt att du är så dålig 🙁 En god vän hade sagt till mig att det är något kroppen vill tala om för dig. Så vad vill den säga när du har ont i magen och kräks efter en kväll/natt av tvivel och ensamhet. Hmm. Jag har inte svaret på det men du kanske kan fundera lite själv. Själv säger min kropp till mig att jag inte ska hårdträna så. Knät skriker åt mig men jag vägrar lyssna.
Linda > Jag saknar mamma jag.. 😉
Janina > Tack!
Anna2 > Det tåls att tänkas på..hoppas ditt knä blir bättre.