Igår hängde jag lite med min Gudson Lukas. Han är snart två år och ett kvartal. Han var lite putt i början, drog ihop ögonbrynen och blängde lite på mig. Kanske inte är så konstigt när någon blond och konstig tant som man inte sett på ett halvår börjar rufsa en i håret och vara sådär familiäär.

Men så fick han låna mammas iphone och trycka på djur som gjorde ljud och då blev han glad igen. Till slut gick han till och med och höll gudmorsan i hand. Plötsligt händer det.

Ett svar

  1. Hehe, barn är ju så sköna på det sättet. Först tycker dom att man är otroligt läskig och trettio minuter senare är man deras nya bästis! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Maskrosmarmelad

Maskrosmarmelad (och lite på rabarber med)

Visste du att man kan göra marmelad på maskrosor?? Innan jag var på Klimatklubbens första klimatfrukost där i maj hade jag inte heller någon aning

Bokredigeringshelg

Åh hej och hå! Jag skulle göra så mycket den här helgen men har bara suttit precis här vid datorn från morgon till kväll och

Hejhej mars, är du här nu?

Mars räknas väl ändå som första vårmånaden? Hittills har jag varit lite skeptisk men härom dagen satt jag UTE och jobbade, tog ner kuddarna till

Cookieinställningar