Idag när jag promenerade genom Södermalmsallén efter att ha varit på Make Up Stores visning fann jag mig själv öga mot öga med min framtid. En medelålders kvinna kom emot oss med en hel här av pyttesmå hundar runt sig. Jag hann inte räkna men jag skulle gissa på att flocken bestod av ungefär 5-6 chihuahor, 2 yorkievalpar, en vuxen yorkie och en fransk bulldog, samtliga okopplade och i någon slags episk euforisk skuttceremoni.
Jag drabbades så klart av bebisröst och jag-vill-ha-alla-känslan och satt ganska omgående på huk med ett gäng små snarkande gullisar runt mig som ville kela och pussas. Lycka på burk, typ.
Kvinnan hade även en barnvagn med sig. I vagnen satt dock inga barn utan en hund. Och i utrymmet under själva sittdelen så låg två-tre hundar på hög och kelade in sig.
I'm telling you, detta är jag om 20 år. Den galna hundkvinnan med en barnvagn full med hundar. Det är mitt öde. Jag accepterar det och välkomnar det. Måste bara skaffa matchande kaftan och blått hår and I'm ready to go.
Dag 3/100 – Inlägg 4/100
