Nu har VeckoRevyn även lagt upp min krönika på deras sajt, så nu kan alla er som är för glömska/snåla/ovilliga att köpa tidningen bara för att läsa min krönika istället läsa den på nätet. Alla blir glada – hepp!
Skatten som är skogen
fredag, 22 december, 2017
4 kommentarer
Det är fredag och julen står onekligen för dörren. För första gången i livet har jag varit i skogen (Kvaved) och sågat ned en egen
6 svar
Hej!
Jag läste din krönika på Veckorevyn, fann den av en slump via en annan blogg och det är jag mycket glad över att jag gjorde! Anledningen till att jag kommenterar här och inte där krönikan finns är att jag inte har Facebook och då fick jag inte kommentera men jag kände att jag måste verkligen skriva till dig.
Det var som du tog orden ur munnen på mig, mina tankar liksom hamnade på pränt. Igenkänningsfaktorn var enorm. Jag önskar så att det kunde finnas kläder för alla, i alla storlekar. Så att alla kunde få uppleva känslan av att gå in i en affär och hitta något som passar, kunde få känna sig fina i kläder som passar. Att vikt/storlek/BMI etc. inte behövde vara så viktigt, att vi kunde se människorna och inte hur mycket fett någon har. Det vore en fin värld att leva i.
Tack så hemskt mycket för din krönika, jag uppskattade den verkligen. Jag hoppas att några av dom där som dömer oss överviktiga läser den och faktiskt försöker förstå hur det är att vara i våra skor och inte säger ”ja men banta då, börja spring bla bla bla”.
Tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar här, det betyder jättemycket för mig. Du är beviset på att jag faktiskt lyckades med det jag ville, att få människor som du att inte känna sig ensamma i sin kamp och kanske tycka om sig själv lite, lite mer. Kram!
Tack så mycket för att du satte pricken över i:et. Jag har tänkt på detta själv och dragits med jag är fet och värdelös-tankar ända sedan jag var tonåring.
Det sjuka i det hela är att när jag ser bilder från när jag var yngre, så var jag smal ju, till och med lite väl mager ett tag där – men det kunde inte jag se då. DET är sjukt. Sedan så har jag alltid haft en modell större rumpa och bröst vilket gjort att jag haft svårt att hitta nederdelar som byxor och kjol som sitter snyggt.
Idag är jag 36 år och fortfarande lika ”störd” i min kroppsuppfattning. Problemet är att jag inte orkar ha det så här längre. Din krönika fick mig att se på mig själv i ett annat perspektiv.
Just det här stycket fastande jag för:
”Men så fort jag kliver in i en butik blir jag dömd. Jag får på en gång veta att jag inte hör hemma där. Jag är onormal. Jag passar inte in. För att jag har en kropp som är för stor. För att jag inte kan ha de storlekar som där erbjuds. Jag känner omedvetet att jag borde skämmas för att jag inte har kontrollen över mig själv för att kunna banta ner mig till en storlek 42.”
Precis så är det. Tack Linda för att du gör din och vår röst hörd!
Kram
Det är ju hjärntvättning vi har utsatts för sedan vi var små, då är det ju inte så lätt att bara ”jahaaa, var det såå det var” och gå vidare. Men nu vet vi i alla fall rent intelligensmässigt att detta inte handlar om oss.
Jag är så glad att min text fick dig att se på dig själv i ett vettigare ljus. 🙂 Kram!
Hej!
Jag vill bara säga att det du skrivit är precis det jag har tänkt i flera år nu. Önskar verkligen att klädjättarna kan fatta att alla tjejer/kvinnor har inte storlek 36! Jag har dålig självkänsla och har haft sen tonåren, det beror 99% på att jag inte kan hitta kläder jag tycker om och som passar. Bara för att jag är en storlek 46 så ska väl jag kunna klä mig som dom ”vanliga” tjejerna i min ålder (25). Tycker att klädjättarna i Sverige är extremt dåliga på storlekar om man jämför med tex Primark eller River Island som har sina ordinare kollektioner upp till storlek 48. Vill att du ska veta att jag hejjar på dig!!
Kram Ida!
Tack snälla Ida! Du gjorde min dag. Vi är så många, och vi måste våga prata och sluta skämmas annars kommer aldrig något att förändras. Om vi inte vågar höras kommer ingen att lyssna. Kram!