Kvaved

Vilken pissig vecka.

Sådär, nu har jag satt ribban för det här inlägget.

Senaste blogginlägget jag skrev var förra onsdagen. Sist jag postade på instagram var i tisdags. Och då fick jag verkligen vrida ur mig inlägget som en alldeles för torr trasa.

Jag har ingen inspiration just nu. Eller så här. Jag har massor med inspiration och massor med idéer på inlägg och innehåll som ligger och puttrar men det tar liksom stopp. Och jag vet inte riktigt vad det är som tar emot.

Ångest är det definitivt. Prestationsångest? Kanske.

Jag har inte skrivit något här om Terese tragiska bortgång. Det finns så många som skrivit om det, som formulerar sig bättre, som har mer ”rätt” att vara ledsna. Jag träffade Terese många gånger, vi hördes då och då och kommenterade på varandras innehåll. Hon var med i podden när den var helt ny och jag var med på hennes spinningpass då och då. Men vi stod inte varandra nära.

Hennes död kom som en käftsmäll. Och jag har kommit på mig själv många gånger under den senaste veckan att tänka ”vad är poängen?”. Jag har känt mig ensam. Jag har känt mig ovärdig. Varför får jag fortsätta? Speciellt dagar som denna, då jag inte gör någonting överhuvudtaget för att göra världen till en bättre plats.

Jag tänkte bara jag skulle säga hur det är. Så att du inte undrar om jag skiter i den här platsen. Det gör jag absolut inte, jag älskar den. Jag måste bara bli kompis med den igen.

10 svar

  1. Så tragiskt med Tereses bortgång och jag förstår att tankarna börjar spinna. Kanske är det sorgen som tar sig uttryck i ångest som leder till destruktiva tankar. Om det kan göra dig ens en gnutta mer hoppfull eller gladare vill jag bara säga att du är en så viktig inspiration för många och för mig. Som entreprenör och människa. Hoppas det känns bättre snart <3

  2. Livet är så ups and dows liksom! Stundvis känns det skit för att livet inte känns rättvist eller för att man har det bra själv men inte andra.

    Nåväl, så är det okej Linda att bara vara för en stund. Finn det du gillar om än bara någon sak att göra, vara eller ingetdera.

    Den där berg-o-dal banan kan ta musten ur en!
    Jag har förlorat unga nära vänner och lvar står jag. Det känns kan jag lova.
    Igår fick jag höra något annat jobbigt som inte drabbade mig personligen men jag blev helt tagen av den saken.
    Vid sådana tillfällen stänger jag ner allt, fokusera på att ta hand om mig själv, på ett omtänksamt sätt. Gör sådant som inger välbehag, glädje och fin miljö omkring mig.

    Så Linda, var rädd om dig och allt är okej att få känna så här. Jag finns här 👋🏻
    En varm vänskaps kram till dig 💕

    //Tina

    1. Jag är ledsen att du behövt leva i så mycket smärta. Men ja, du har rätt i att det bästa är att fokusera på att ta hand om sig själv. Kram på dig!

  3. Åh vad jag känner igen det där ”resonemanget”. Hur ovärdig en kan känna sig själv om någon annan måste lämna när en själv får vara kvar och leva vidare. Och det är plågsamt att känna så. Men någon annans öde är ju verkligen inte ens eget fel eller har något med en själv eller ens värde att göra. Du, det du är och gör är lika viktigt och värdefullt oavsett. Du är en stor inspiration och förebild i det du gör. Vill bara få skicka med det till dig! Och så hoppas jag att du snart får lov att må bättre! Vissa veckor är ju verkligen såna som man bara vill sova sig igenom. Och så måste det få vara ibland. Kraven och förväntningarna får vänta. Varm KRAM! <3

  4. Världen går vidare oavsett vilket, och den är ju bättre bara för att du är du ❤️
    Det är helt okej att sörga, även om det inte ör någon nära som går bort. Som kvinna är det lätt att bli tagen av Tereses bortgång 💔
    Försök ta en dag i taget och hitta någon njutning i vardagen.

    Kramar från syd

  5. Det är ju verkligen kärnan i livets mysterium. Att vi inte gjort NÅT för att förtjäna det. Men du gjorde iaf min vecka väldigt mycket finare genom att bara vara du och bjussa så generöst på din kunskap och erfarenhet. Och det är ju inte kattpiss ju.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

23 bilder från mobilen hittills i april

Att det blev just 23 bilder som skulle få representera dessa 23 hittills avklarade dagar i april, det var faktiskt bara en lycklig slump. Det

Vecka 46 | Föreläsarmaraton och Övik

Vecka 46 började i ett ångestmoln, sprintade förbi halva Sverige i ett tåg och avslutade i mammas trygga soffa. <3 Ögonblick från veckan som gått: