Pappa älskar Mireille Mathieu. Nu snackar vi älskar som i älskar över allt annat. Min besatthet för Julia Roberts är ingenting jämfört med den här kärleken. Men kan man göra annat? Kvinnan klämmer fram så sjukt vackra toner, och på franska dessutom.

I alla sina flyttar har lp-skivorna gått förlorade och han sitter med en stackars cd-skiva som han nog spelat sönder vid det här laget. Då kommer jag och Kurt till undsättning. Och underverket som är Internet. Jag undrade ”Känner du igen den här?” och dundrar igång ”Et je t'aime”. Tårarna börjar nästan rinna och den store starke karlen skakar som ett asplöv. Han blundar, visksjunger och känslorna kryper ut på skinnet på honom. Och så ger han mig en sådan riktigt brumbjörnskram.

Så lite kan göra så mycket.