Den här dyrgripen grävde jag fram i Kvaved igår. Morfars gamla rock från 40-talet med en fin liten lapp på insidan som det står ”Örnkläder” på. Den väger säkert två kilo. Inte lappen. Rocken. Han berättade en anekdot om den som innefattade en lyktstolpe och en massa alkohol. Morfar. Inte Rocken. Härligt med lite historia.
Och jag känner mig så fin. Den har nästan som puffärmar. Så fint.
Nu sitter jag på tåget hem till Övik igen efter några finfina dagar i Stockholm. Jag har helt brutalt ont i magen, ingen aning varför,
I över två år hade jag väntat på den här resan, sedan jag fick den i 40-årspresent av mamma och syster Anna den 1:a april
i juli inledde jag vad jag tänkte göra till en ny serie här på bloggen – längta och göra. Idén kommer (som så många andra
Jag var ju i Stockholm förra veckan (igen) och lyckades tajma in besöket med releasefesten av Marias, Emmas och Johannas sprillans nya bok – ”Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft”.
3 svar
HeHe…nice! :o) Va söta ni e!
Lyllos dig som har en morfar 🙂
VERO:
Tack, mest morfar dock!
HEDGEHOG-SARA:
Ja, jag har en faslig tur! 🙂