Jag verkar ligga ganska precis exakt en vecka efter verkligheten här på bloggen. Det känns väl lagom? Här kommer i alla fall förra söndagen. Den var himla fin.

Mr K på besök

Mr K, som vill förbli anonym (HAHAHAHA!), var på besök från Malmö. Vi ville titta på lite folk efter att ha varit inomhus hela lördagen så vi åkte ut till Gröna Lund.

Mr K på besök

Det hade varit lite sådär grått och trist men sprack upp lagom till vi kom ut på vattnet.

Mr K på besök

Fritt Fall. En gång 1998. Aldrig mer.

Mr K på besök

Twister är den bästa berg-och-dalbanan. Men jag fick inte med mig mannen upp i någonting. Besvikelsen.

Mr K på besök

Istället tittade på vi på barn som drack jättefärgglatt socker.

Mr K på besök

Och förvånades över att inte fler personer ramlar baklänges i den här vedervärdiga ”lustiga” trappan.

När hon får glass blir hon så här glad!Han det där sällskapet är inte helt positiv till mitt hejdlösa förevigande.

Mest så åt vi saker och njöt av att bara vara.

Mr K på besök

Det fanns ingen pingvinballong annars hade den lätt följt med hem.

uploadKramar är nödvändiga när man nästan glömt hur ens vänner ser ut. @rovarspraket

Efter Grönan åkte vi till Debaser Slussen och drack söndagsöl och kramade på vänner.

Mr K på besök

Linda och Hanna hade haft en lite hård lördagsnatt.

Mr K på besök

Jessica var också med men hotade med våld om jag tog kort på henne.

Mr K på besök

Och han den där Mr K var också anti förevigandet men jag är ju sådan som vill stå i centrum jämt så SMIIILE!

Mr K på besök

Och det var den söndagen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Att utnyttja är inte att lyckas

Vet du vad som gör mig alldeles fly förbannad? Det är när företag hyllas som ”banbrytare” och ”framgångsrika” inom influencer marketing – när vad det

Dimmig fredag

Kära dagbok, Jag satt och klippte vlogg till klockan ett inatt och klockan fyra stod Leia bredvid sängen och gav ifrån sig ett ljudligt HMMMMM.

Tretti-nio.

Idag fyller jag 39 år. Och när jag sitter här och försöker skriva det här inlägget inser jag hur mycket jag fastnar i ”ett år