När Murphy och hans lag är igång så tar han i rejält. Huffin and puffin and blowing the house down. ”En olycka kommer aldrig ensam” var verkligen mantrat för gårdagens arbetsdag. Kodläsaren hade bestämt sig för att ta tidig semester i år vilket resulterade i att jag fick skriva in i stort sett varje streckkod för hand. När jag väl sedan fått in alla femtielva varor i datorn så hade även samtliga banker tagit semester eftersom inga bankkort ville fungera. Kön växte samtidigt som jag försökte få tag på banken och få ordning på soppan… Stressad? Jag? Hur kan du tro det…
Måns och hans ”Cara Mia” har stampat runt på min hjärnbalk nu i två dagar. Man kanske skulle ge sig ut och svänga di lurviga ikväll när man är ledig imorrn och all things fabolous och få den ur systemet. Golden Hits, here I come!
2 svar
Det är så (inte) roligt när kodläsarna strejkar och kortläsarna jävlas! Pricket över i:et är kunderna som Inte vill förstå att det ibland händer och att det inte är butiksbiträdets fel, och att det går att fixa men tar lite tid och de måste vänta. Nej, fort ska det gå, fort som fan och inga fel och rabatt ska helst vara med en och två gånger tack. Kunderna har alltid rätt och bråttom. 🙂 Puh, vad skönt det är att lätta sitt hjärta. 🙂
Ojojoj vad jag vet hur du känner dig! Ska vi ta en gnälla-på-kunder-som-tror-att-de-vet-bäst-fika nån dag? 😉