Yrvaken raglade jag in i köket imorse och skulle ge kissekatterna mat. Jag hade hört Puzzi gasta tidigare men trodde mest det var marskänslorna som kickat in lite tidigt. Men så öppnade jag skafferiet för att ta fram kattmaten, och där satt hon, i ett hav av bröd, matolja och makaroner. Fråga mig inte hur hon tog sig in men hon hade uppenbarligen hållit sig sysselsatt under natten som hon spenderat i skafferiet.

Sedan startade inte bilen imorse. Är inte det typiskt när man har som mest bråttom? Klockan nio hade jag tid hos läkaren och kvart i satt jag och försökte tugga igång Brittan, men hon ville inte alls samarbeta. *jungjungjungjung – kapoof* Ungefär. Runt fem i började jag få panik och sprang in och slet upp C som låg och snörvlade i sängen. Han gjorde ungefär samma sak som mig, utan framgång. En minut i nio ringde jag desperat taxi och ca 6 minuter över nio dök den upp. I det stora hela blev jag ungefär en kvart sen, men det gick bra ändå. Det var väl dags att låta doktorn vänta för en gångs skull. Men det blev ett dyrt läkarbesök, 120 för själva besöket, 91 för taxin och 20 för bussen hem. Irk.