Näthat, yttrandefrihet och nätvett – är det verkligen så svårt?

Näthat, yttrandefrihet och nätvett – är det verkligen så svårt?

Tema: Nätvett

fb_bitch

Mailet här ovan fick jag tidigare idag på dejtingsajten Happy Pancake (läs nerifrån och upp). En man som, när jag inte svarade på hans första (otroligt spännande) mail inom 10 minuter, ansåg sig ha rätten att kalla mig bitchig. Och när jag mötte kritiken fick jag det kastat efter mig igen. Tre gånger på två mail, sympatisk kille. Detta från en, till synes, normal 30-årig man.

Vi behöver prata lite om respekt. Vanligt människovett. För det verkar helt ha flugit sin kos på sistone. Jag pratar så klart om näthatet. Och i många fall, inte direkt hat, utan bara ohyfs och otrevligheter. Sedan när blev det okej att slänga ur sig ”bitch” eller ännu värre tillmälen till någon utan någon som helst anledning?

Jag tror att många inte anser att de ägnar sig åt näthat. ”Hat” låter ju liksom så.. allvarligt. Som att man verkligen hatar personen. Och det kan man ju inte göra. För man känner ju till 99% inte personen som man öser sin skit över på nätet. Nej, för att komma undan med sitt skitsnack kallar man det istället ”yttrandefrihet” och ”det är ju bara min åsikt”. Och visst, du kan inte hamna på kåken av att kalla någon ”din äckliga, feta jävla bitch”, men det är ju inte direkt trevligt tilltal, eller hur? Din mamma skulle nog tvätta munnen din med såpa om hon visste att du uttryckte dig så.

Jag undrar bara lite – vad hände med medmänsklighet? Med respekt och vänlighet? Glömde vi bort den när det hamnade en skärm mellan oss och mottagaren?

Det pratas om att sätta in hårdare straff mot näthatare. Fler poliser och att ta i med hårdhandskarna. Och visst, det låter väl jättebra. Men var ska vi ta de resurserna ifrån? Ta mer skattepengar från äldrevården och polisresurser från de som reder ut sexbrott?

Näthat är en attitydfråga. Och platsen att ta itu med dessa är i samhällets grundskikt – familj, skola, arbetsplatser. Vi måste alla ta vårt ansvar för oss själva och för våra barn. Du skulle väl inte tolerera om någon ”näthatade” din syster eller din mamma eller din lillebror? Exakt. Förändring börjar hos dig själv. Vi måste alla föregå med gott exempel och sluta skylla ifrån oss. Vi måste alla göra vad vi själva kan göra för att göra människorna runt oss till medmänniskor och inte motmänniskor.

Jag vill så gärna alltid tro det bästa om människor. Och jag vill inte bli motbevisad. Kan vi bara försöka vara lite snällare mot varandra?

Och , som avslutning – har du inget snällt eller konstruktivt att säga, i verkligheten eller på nätet – var god, håll käften. 

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 27/100 – Inlägg 43/100

6 svar

  1. Nej, det där är INTE ok. Det är tydligen enkelt att sitta på sin kammare och sprida sitt näthat. Ser fram emot att se programmet Trolljägarna som tvingar fram människorna bakom de elaka kommentarerna i rampljuset.

  2. Detta är verkligen så lågt. Alltså. Jag vet inte hur jag ska formulera det på bästa sätt. Men 1) om någon inte svarar så är hen kanske NOT THAT INTO YOU och/eller 2) har inte SETT DET ÄN. Och oavsett. Så förtjänar det inte att börja prata om bitchighet (vad f¤%&%n nu det är) och det är bara så himla dålig stil. Näthat och troll, vad är det med män(niskor) av idag. Som du skriver, är det skärmen man kan gömma sig bakom och säga vad skit som helst. Och hur ska vi kunna lägga resurser på detta när det är ett helt samhällsfenomen på nåt sätt, samhället har börjat bete sig illa liksom. Usch och blä. All heder åt dig. Skriv om det. Berätta hur illa folk beter sig. Det kanske hjälper. Hoppas jag.

  3. Jag tror du skulle göra samtliga heterosexuella singelkvinnor en tjänst att avslöja vem den ”sjysste killen” var så de alla kan gå samman och konspirera så att han aldrig mer får ligga.

  4. Känner igen det allt för väl. Var medlem på HP tidigare och vet inte hur många mail av den här typen jag har fått. Och det värsta av allt är att man knappt reagerar på det. För det är så självklart, så allmängiltigt. Man sorterar in dem i facket ”dumhuvud” och sedan går man vidare. Orkar inte ens reflektera. För någonstans på vägen har man accepterat att bli kallad bitch/ful/dryg/otrevlig etc.

    Därför är det bra att du reflekterar. För det är fan inte normalt beteende.

    Du borde visa upp killen och du borde skapa en egen kategori där kvinnor (och män) får bidra med sina mest otrevliga mail de stött på via dejtingsidor – med tillhörande bild och nick. Hänga ut trollen.

    Eller så kanske HP (och andra dejtingsajter) borde göra något. Ta lite jävla ansvar.

  5. Så himla bra skrivet! Har råkat ut för exakt samma sak för att jag inte svarade på 10 minuter, mitt i natten. Killen blev rasande och skrev ett långt mejl om hur hemsk jag var, hur äcklig jag var. Så jag anmälde honom och han blev avstängd. Folk tror att det inte är på riktigt för att det är på Internet. Men om deras egna nära skulle bli utsatta för kränkningar och förolämpningar på nätet vore det inte alls okej. Man behöver ju faktiskt inte kolla på det man ogillar. ”Ju mer vi bryr oss om andras välbefinnande, desto större blir vårt eget.” – Dalai lama

  6. Så jävla konstig inställning.

    Jag tror jag fick svar på ungefär 2 procent av alla mail jag skickade iväg och det var många. Men det ger mig inte rätten att kalla människor för bitch eller liknande. Man fattar istället att personen antagligen inte är intresserad eller inte hunnit läst pga mycket annat.

    Avskyr näthatare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Sara-dagen i Skeppsmalen

Den 19 juli firades traditionsenligt Sara-dagen i vår familj. Både jag och mamma heter Sara i andra-namn och ingen i vår familj fyller år på

Julafton med Leia

Have yourself a merry little Christmas

GOD JUL! Jag hoppas att du haft en fin julafton med familj och vänner (eller på något annat sätt, så länge du är nöjd!), själv

Snöskor på Åresjön

På snöskor på Åresjön

Fjäll i dimma, kaffe i kåsa och frasande snö under snöskorna. Så stavades en av de fantastiska dagarna vi spenderade i Åre tidigare i veckan