Och herregud vilken ångest jag har haft. Sedan midsommar ungefär har jag varit en fot inne, en fot utanför. Petat i allt möjligt men inte fått någonting gjort. Haft dåligt samvete för att jag inte direkt jobbar, men inte direkt är ledig heller. Bara är omgiven av halvmesyrer som halvfärdiga projektplaner och en tanke på att kanske åka på den där utflykten med familjen.

Det här är ett utdrag ur ett blogginlägg som jag skrev för ganska precis exakt ett år sedan.  Om att ta semester som egenföretagare.  Och egentligen kan du bara läsa det inlägget för jag känner exakt precis samma sak idag.

Är det inte underligt hur man inte ser mönstren i sitt eget liv? Hur Sara var tvungen att messa mig och Alex och säga ”ni pratade om typ exakt samma sak förra året” innan jag kom på att ”vänta, är detta någon slags återkommande pre-vacation-panik”?

För det har varit precis exakt så hela juni. Prokrastineringsdrottning och att försöka ”knyta ihop säcken” innan semestern men inte veta vad fan man ska prioritera. Jag la en hel session med min terapeut på detta och vad kom vi fram till? Något i stil med ”så länge du får NÅNTING gjort så kommer du framåt”.

Så nu har jag typ gett upp. Har lovat mig själv att ha semester hela juli. Semester som i ”inga måsten”. Ingen mail att svara på och inga bränder att släcka.

Nej, istället vill jag se framåt.

Jag lyssnade på Jackies IG Stories igår och hon pratade om att ägna semestern åt vision. Att våga drömma, tänka stort och sniffa på nya projekt.  Så det vill jag göra. Samtidigt som jag bygger hönsgård, rotar i trädgården och målar en vindskiva eller två.

Jag vill hitta tillbaka till det som är lustfyllt och kreativt.

Igår tömde jag mailen. Idag ska jag köra en sista live för eleverna i Social Brand Lab och göra en to do-lista över vad som behöver prioriteras när jag kommer tillbaka.

Sedan blir det semester. Förmodligen en hel del ”jobb” men inga måsten. En massa bad och drömmande om nästa steg i min business.

Nu tar vi sommar va?