Nu var det ju som så att jag hade tänkt gå ut starkt den här veckan eftersom jag har haft lite för många sjukdagar på sistone. Eller. Ni vet. Lite för många hej-min-hjärna-är-så-fuckad-att-jag-inte-kommer-ur-sängen-dagar. Och vad händer? Jo. Jag blir förkyld och sådär sjuk-på-riktigt-sjuk. Feber och sånt jox.

Och vet ni vad det första jag tänkte igår morse när jag vaknade med jätteont i halsen och feberfrossa var? Jo, ”skit också, jag som skulle träna ikväll!”. Dit har vi kommit alltså. Hurra? Hurra!

Men det var lite flunsa-falskt-alarm (jag gillar att hitta på nya ord idag) så idag var jag på jobbet och jobbade på som en duracellkanin på crack (jag gissar att de är grymt effektiva). Och det var så himla kul att jag knappt ville gå hem. Men det ville min förkylning.

Så jag gick hem och virkade och åt tacos och tittade på The Bachelor istället för att gå på teaterevent med Skugge & Co med Håkan. Så kan det gå i livet ibland.

Och så ringde jag en person som jag saknar och inte har pratat med på så himla länga men hen vet tydligen fortfarande inte hur man svarar i telefon. Eller kommunicerar. Jaja. Så kan det också gå. Det hjälper inte liksom hur mycket man vill när den andra inte vill.

Så det var den tisdagen.

Och just. Och så åt jag en semla.

Snorkramar på er.