Första träningspasset efter semestern gick som en dans. I stort sett iaf, musklerna är ju inte helt med i matchen om man säger så, men jag tog mig igenom det utan att varken svimma eller spy, vilket ju alltid är positivt.

Att jag sedan drämde i vänster stortå (japp, samma stortå som fortfarande vägrar vara med när jag vill gå i högklackat) i en stepbräda och kved mig igenom hela sista benlåten, det var ju bara för att ta ner mig på jorden igen.