Här har jag suttit och jävlats med ett css-script sedan lunch och slitit mitt hår och blivit smått galen. Vid ett tillfälle så lovar jag att det kom rök ur mina öron.
Vem dyker inte upp då? Jo, Linkan, my knight in shining armour. Killen har tålamod som en kamel, jag hörde ordet Netscape yttras och det var allt som behövdes. Hokus pokus och så funkar det igen! *doing the ode to linkan dance*
Puss på dig du underbara kodknackare!
Ett svar
jadu.. bland sitter man där o det känns som man jagar sin egen svans…
Då är Linkan ”my man” too… en alldeles underbar räddare i nöden!