Här har jag suttit och jävlats med ett css-script sedan lunch och slitit mitt hår och blivit smått galen. Vid ett tillfälle så lovar jag att det kom rök ur mina öron.

Vem dyker inte upp då? Jo, Linkan, my knight in shining armour. Killen har tålamod som en kamel, jag hörde ordet Netscape yttras och det var allt som behövdes. Hokus pokus och så funkar det igen! *doing the ode to linkan dance*

Puss på dig du underbara kodknackare!

Ett svar

  1. jadu.. bland sitter man där o det känns som man jagar sin egen svans…

    Då är Linkan ”my man” too… en alldeles underbar räddare i nöden!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Föreläsningsfredag!

Igår gjorde jag något som är VÄLDIGT ovanligt för mig; jag klev upp tidigt. Jättetidigt. 04.30. Alltså HALV FEM. Det är bisarrt jävla tidigt.  Anledningen

Elin, Clara och jag på Stora Influencerpriset

Ensam är inte stark

Ibland är man med kollegorna på flott kalas. Elin, Clara och jag på Stora Influencerpriset. Att jobba som influencer kan se ut som världens mest

Första augusti

Det är första augusti, första arbetsdagen efter semestern och det regnar. Det låter som något tagen ur en Norén-roman men det är min verklighet denna

På besök hos bonden

I Åsäng i Nordingrå, mitt bland Höga Kustens berg och dalar, där bor Paulina tillsammans med sin man, sina två barn (snart tre!!) och en