Jag har sällan mycket färg på läpparna, jag är lite för bekväm för kletet och det konstanta behovet av uppfräschning. Samt det faktum att man måste kolla sig i spegeln var femte sekund för att kolla om kletet är på väg upp mot hårfästet, alternativt har förflyttat sig till tänderna. Plus att min pyttelilla mun har en tendens att se ännu pyttigare ut när den blir mörkare än vanligt.

Men i torsdags rörde jag mig för första gången utanför min comfortzone. Och jag blir förvånansvärt småkär i mig själv när jag ser bilderna. Röda läppar är ju damn snyggt på mig! Och vad som är ännu bättre är att det inte är läppstift, det är en röd läppenna med lite genomskinligt läppglans ovanpå – alltså, inget färgat klet överallt och det sitter som berget!

Halleluja, jag har upptäckt läppfärg!