Övik semester edition: Vänner och bebisar

Semestern i Övik blev en aning kortare än beräknat men jag hann ändå klämma in en massa härlig kvalitetstid med mina vänner. Och deras triljoner bebisar. Eftersom jag är hemma alldeles för sällan så hinner ju de små liven växa en halvmeter mellan gångerna jag får se dem.

Varning alltså. Massvis med bebisar och småstadsidyll följer. Men även en rolig bordsduksbild.

Min ursöta lilla gudsom Lukas har fått en lika söt lillebror i Linus. De gillar båda gungorna alldeles rysligt och skrattar tokmycket.

Linus och jag kelade en himla massa och så fick jag och mamma Maria lite tid att prata och bara vara hon och jag en stund.

Sedan fick jag grilla med Jessica och hennes lilla familj. Hasse var grillmästare och Hobbe övervakade arbetet. Vi åt gott och drack öl och pratade ikapp oss på livet.

Frank hade parkerats ute på filt på gräsmattan. Toksöt liten unge.

Silea har blivit en stor dam. En mycket bestämd sådan som vet precis hur saker och ting ska gå till. Och när mamma inte har tid att natta henne för att jag är på besök, då blir det onda ögat och ingen godnattkram. Men det är väl lite så det är att vara tre år.

Min sista kväll i Övik åkte jag hem till allra bästa Jenny och grillade lite till. Hon har eget grönsaksland på bakgården. Och ett staket. Jag dör på idyllen.

Ove. Alltså. De kalvögonen. Och småfingrarna. Och leendet. Och tårna. Och magen. Och fjunet. Och jag tror jag tar med honom hem.

Mannen stod för grillandet denna dagen. Och kvinnan för den superba efterrätten.

Och sedan grävde Jenny fram sin bordsduksklänning hon med. För allt blir roligare med en sejdel och en bordsduksklänning.

Det är så fint med vänner som är sådär bäst även fast man inte ses så ofta. <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

En smak av landet

Något av det bästa som finns med att hänga på landet är att man kan gå ut på gården och äta saker, rakt från mark

Är detta en comeback?

Inspirerad (som alltid) av min kära vän Elin som utmanar sig själv att journal:a (alltså skriva dagbok eller scrapbooka eller nån blandning) varje dag i