Å ena sidan – antiklimax på grund av snuvad på magisk utsikt på grund av dimma.

Å andra sidan – att vandra i dimman genom molnen i en höstigt fjällandskap. Magiskt.

Hej kompisar!

Den här helgen är jag, mamma och morbror Roger och hälsar på frugan Sara i Tänndalen! Jag har ju bara varit i fjällen på vintern (du kanske minns när jag hälsa på Sara för typ tre år sedan här) så att vandra runt lite på fjällen i höstskrud var jag mycket pepp på!

Jag, mamma och Roger kom fram inatt runt klockan ett efter en fyra timmars bilfärd från Hudiksvall. Jag hade nämligen varit i Jönköping och föreläst, en blixtvisit på inte fullt 24 timmar, och på vägen hem tog jag tåget till Hudik där jag då blev upplockad för vidare färd mot fjällen. 

Imorse fixade Sara lyxfrukost och sedan var det på med frilufsar-outfiten och iväg! Saras stuga ligger precis bredvid Hamrafjällets naturreservat så där startade vi vår dagstur, via Järnåldersvallen.

De första 100 meterna var rakt upp (herregud mjölksyran!!) men sedan landade vi i myset bland fjällbjörkarna.

Det tog inte lång tid innan vi var mitt i dimman. Dimman låg så tät att vi allt som oftast inte såg mer än några hundra meter framför oss. Men wow alltså, dimma. Älsk!

Spången ledde oss på skrå över Hammarfjället längs med höstgula vidder.

Nöjd tjej.

<3

Nedför fjället bar det igen längst mer krokiga fjällbjörkar.

Hejhej frugan!

Så tog vi sikte på våffelstugan!

Andersborgs våffelstuga är tydligen legendarisk i området och jag förstår varför. Galet goda våfflor och supermysig atmosfär. Recommend!

Och mest nöjd av alla? Leia så klart. Spatserade som aldrig förr spångarna fram. Så lycklig vovvi!

Tack Hamra för en icke optimal men ändå perfekt dag på fjället!