8 bilder runt vecka 8

Idag är det den 21 februari och vi är precis en vecka ifrån att lämna även februari till handlingarna. Galet hur fort tiden går just nu, även om det samtidigt känns som att den kryper fram.

Den senaste veckan har vi haft sol nästan varje dag och till och med plusgrader ett gäng dagar. Många gastar VÅR men idag är det minus 14 igen och så vansinneshalt att jag knappt vågar gå ut. Men jag är tacksam för ljusets återkomst. Mörkret var riktigt jobbigt i år.

En lördag som inte var den här veckan men för två veckor sedan spenderade jag i soffan hemma hos Jenny med Leia och hennes bästis Siv. Finns en risk att Siv kommer tjata huvudet av sina föräldrar för att få en vovve hädan efter. Fullt rimligt tycker jag som var likadan fast jag ville ha en katt. Jag fick undulater. Inte samma sak.

Jag sov över en natt hos mamma och när jag klev upp hade jag legat på den här lilla lappen. Varken mamma eller jag vet var den kom ifrån. Tar det som ett tecken och börjar be/jobba hårdare.

Efter plusgrader blev det frost igen och träden såg ut som kokosbollar.

Jag hade lite ont i magen och osäkerheten bitchslapade runt mig då och då men i grunden var jag nöjd.

En söndag var jag och mamma på teater och såg fars. Jag blev positivt överraskad då jag inte alls är ett fan av slå-i-dörrar-teater. Men live funkade det förvånansvärt bra!

Och så här ser jag ut denna torsdag! Nu ska jag till Bizmaker på möte och ikväll blir det storbandskonsert.

Puss!

Företagarkvällen i Övik – och morgonen efter

I torsdags var jag på galej! Det är inte så ofta jag hamnar på galej sedan jag flyttade hem till Övik så när det bjuds in till kalas så får man ju passa på.

Vad det var för kalas? Öviks Företagarkväll där det bjöds på prisutdelning, god mat, musik och underhållning. Jättefint ordnat, snyggt producerat, tajt och högkvalitativt. Imponerad! Helt enkelt en helkväll deluxe.

De här snyggona var mina dejter för kvällen – Jennie och Jon. Och jag hade ny klänning på mig, kvällen till ära!

Kalaset ägde rum på Fjällräven Center, Modos hemmaarena. Passande nog fick jag även Modos VD till bordet! Vi pratade om resan de gjort efter att Modo åkte ut ur SHL och hur det är att jobba långsiktigt och strategiskt när omgivningen baserar sina åsikter på hur det gick i den senaste matchen. Väldigt intressant!

Jag tyckte också att de skulle satsa mer på att bygga spelarnas personliga varumärken, för bryr man sig om vilka som är på isen så dyker man upp på matcherna. Rätt enkel matte enligt mig. Men då är jag inte speciellt sportintresserad heller så jag kan ju vara helt ute och cykla.

Den här ljuvliga hade jag mitt emot mig. Gud så glad jag är att jag träffat henne!

Det delades ut priser och priset för Årets Normbrytare gick till Marie Edström som är kyrkoherde i stan. Hon är ung, kvinna och öppet homosexuell i en stad som för ungefär 10 år sedan blev utsedd till Sveriges mest homofientliga. Så man kan ju lugnt säga att hon jobbat lite i motvind.

Hon fick en stående ovation och jag fick en tår i ögat. Så jävla lycklig för att utvecklingen går åt rätt håll.

Jennie var inte imponerad av bordsdekorationerna. ”En ledsen gerbera och en torkad kvist? KOM IGEN!”

Men sen hittade vi vettigt ljus och så blev hon glad igen!

Jon hade på sig Johanna Nilssons ”Fatta”-smycke som han matchade med grönglittrigt nagellack, för att han tycker att ”sånt kan behövas”. Så himla bra och fin person.

Jag hade lämnat bilen på Elfvinggården så åkte med Jennie och Jon hem och sov över och blev bjuden på scones och croissanter till frukost. Jag var typ en millimeter från att bara flytta in.

Sedan försökte Jennie komponera ett instagraminlägg och Jon tyckte att Findus skulle vara med. Det tyckte inte Jennie. Eller Findus. Alltså de höll på med den här bilden i typ en kvart. Imponerad att hon fick till det till slut.