Mobilen plingade till när ett SMS damp ned i brevlådan:
”Måndag den 14 april klockan 21.00 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj. Skicka det här vidare så att många fönster får lysa för Engla.”
Ett ljus kommer brinna hos mig. Tänder du ett ljus för Engla och hennes familj?
Det är svårt att fokusera idag när tankarna på Engla och hennes stackars familj maler i huvudet på mig. Hur ska man någonsin kunna skydda sina barn från den ondska som finns i världen? Englas mamma gjorde ju allt rätt. Men ändå kunde hon inte skydda sin flicka. Hon hade stenkoll på var Engla var, hon ringde henne flera gånger för att försäkra sig om att hon var okej. Tills Engla helt plötsligt inte svarade. För att en sjuk man hade tagit henne. På bara en kort stund gick Engla från att vara i sin mammas trygga förvar, till att falla offer för denna sjuka människa som tog hennes liv. Så rädd hon måste varit. Så ensam. Hur ska man kunna hitta jämvikten mellan att skydda sina barn men ändå lära dem stå på egna ben?
Läs även andra bloggares åsikter om engla, 42-åringen
Jag har precis sett klart årets hittills mest hypade film, ”Cloverfield”. Och den lever upp till hypen, det och lite till. Shit, vilken film! J.J. Abrams (Alias, Mission Impossible: 3, Lost) ligger bakom filmen vilket är en bra indikation. Jag kan faktiskt överse med det faktum att jag är illamående efter handkamera/hemvideo-filmandet, men det var ju det som var hela grejen! ”Blair Witch Project” meets ”Godzilla” på Manhattan. Fast mycket bättre.
Upptrappningen är bra, Rob ska åka till Japan och en polare filmar ”Bon Voyage”-hälsningar till honom. Samma kille håller sedan i kameran resten av filmen och man ser allt genom dessa karaktärers ”ögon”. Jag glömmer nästan bort att det är ju skulle vara en monster/katastrof-thriller. Tills jordbävningen slår till och frihetsgudinnans huvud kraschar ned mitt på Manhattan. Och karusellen är igång. 9/11-känslan skickar rysningar längs med ryggraden och jag sitter med handen för munnen större delen av filmen. Ibland glömmer jag nästan bort att andas.
Slutet är lite snöpligt, men det passar filmen så bra att det gör inget. Har du inte sett ”Cloverfield” än, gör det. Men om du lätt blir åksjuk, ät inte så mycket under tiden och glöm inte bort att andas. 4/5
Andra bloggar om: cloverfield, jj abrams
Oj! Vad hände här?! Besökarna bara rasar in! Synd bara att det inte kunde vara på grund av något roligare..
42-åringen har erkänt. Engla är död. Jag blir alldeles gråtfärdig.
Andra bloggar om: engla
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer