Jag är helt såld på Körslaget. Det är något med folkligheten, gemenskapen och framförallt glädjen som gör att jag bara sitter och fånler hela programmet igenom. Jag kan inte ens förmå mig att rösta på något speciellt eftersom det är så många som bara är så bra!
Och jag är lite småkär i Brolle tror jag.
Andra bloggar om: körslaget
Jag var bara tvungen att visa upp att mitt hår samarbetar idag, sånt blir en flicka lycklig av, det kan rädda hela dagen! Har på mig t-shirt från Fashion against Aids/H&M designad av Jade Jagger och nya jeans från Lindex (i en mindre storlek än jag fått på mig på många år!!).
Anyway, idag blir det shopping för hela slanten med lillasyster. Inte för min del då, jag sparar mig till New York, men man får väl titta? Vi ska spana in utförsäljningen på Branten och sedan ska vi jaga studentkläder till tösen. Nästan som att klä en Barbiedocka ju!
Nej, hon köpte dem inte i Kista.
Det ska börjas i tid, Andréa har redan klarat av sin första New York-resa på egen hand och är bara 17 bast. Dessa eminenta pyjamasbyxor inhandlades på JFK på vägen hem i början av mars i år. Det sas att hon skulle dit pga sitt specialarbete om FN. Jag anar att det inte var hela historien. Så nu sitter vi och utbyter NYC-historier. Och jag blev så taggad att jag småbörjade på min NYC-tips-guide-pryl. You likey?
Oj så trött jag är. Syster Andréa är på besök från norraste norr i helgen men 17 som hon är hann hon bara hit och lämna väskan innan hon tutade iväg till Kista med polaren skrikandes ”Affääääreeer!”. Och nånting om kycklingspett.
Tonårsfri och kombofri förkväll passar dock mig utmärkt då jag kommer på mig själv att vara helt slut som artist. Jag orkar inte ens värma mat i micron. Och så är jag så godissugen att jag håller på avlida med jag orkar inte ta mig till affären (bra lathet där). Jag tänkte göra en liten New York-guide med men – ni gissade det – orkar inte. Kanske en annan dag.
Men jag orkar titta på ”2½ men”. Och kanskekanske värma den där carbonaragratängen ändå.
Hej. Jag heter Linda och jag är utropsteckenmissbrukare.
– Hej Linda!
Jag läste imorse en krönika om att utropstecknet är dött. Det är ett tecken som inte på något sätt ska missbrukas utan endast användas för att förstärka sådant som förstärkas borde. Jag har efter detta insett att jag är en utropsteckensmissbrukare (som gillar långa ord). I varje mail jag skickar finns minst ett utropstecken. Och då snackar vi även superkorta mail. Jag avslutar 90% av mina meningar med utropstecken. Hur är det att läsa egenligen? Jag verkar ju som en hyperventilerande Duracellkanin som inte hinner andas mellan meningarna.
”Hej! Här är allt kanonbra! Vi ses ju snart! Sköt om dig!!”
Jag vill dock påpeka att jag är en övertygad förespråkare av att endast använda ett (max två om jag är väldigt uppspelt) utropstecken i slutet av en mening. Fler än så känns enbart överdrivet.
Nu när jag då börjat tänka på detta får jag gå tillbaka i varje mail och deleta iallafall en tre-fyra utropstecken för att jag inte ska låta helt speedad. Jag tar igen det i bloggen. Bara punkter. Ni märker att jag anstränger mig nu va?
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer