Some thing are not meant to be

Vissa dagar är bara inte meant to be. Jag och Soffis begav oss på onsdagen, efter en smått hysterisk hem-äta-och-fixa-till-oss-timme (eller två) till Vujj-festen på onsdagen. Vi är båda rörande överens om att hela kvällen gick snett redan där med det faktum att ”free drinks” på inbjudan egentligen betydde ”free sponsrad öl” (ingen av oss dricker öl). Anti-klimax så det skriker om det.

Och förutom att världens vackraste man (en blandning av C och Jude Law) var en designer för möbelutställningen som jag var alldeles för feg för att ens titta på för jag var rädd att jag skulle svimma eller bara fånglo om han skulle titta på mig, så var det rätt trist.

”Efterfesten” (som egentligen bara var en helt vanlig kväll) på Riche var även den underwhelming så vi kastade oss på T-banan och åkte till Söder. För att gräset är ju alltid grönare. Icke idag. Varenda ställe var stendött eller tog inträde så efter att ha irrat på varenda tvärgata i SoFo hoppade vi på tåget vid Skanstull och åkte hem och tittade på SATC istället. Och jag måste erkänna att tunnelbanefärden hem var den roligaste på länge. Så typiskt mig och Soffis.

Den där castingen..

Förra helgen ringde en tjej till mig från en castingfirma och frågade om jag ville komma på en casting för en reklamfilm för EON (ni vet, el, energi och sånt). Efter att den värsta chocken lagt sig erinrade jag mig att jag registrerat mig på ett forum för skådespelare i ett svagt ögonblick runt tiden för dramakursen i höstas. Aha. Tackade glatt ja och fick en tid på söndagen.

Efter att jag virrigt hittat till platsen på söndagen (har ett icke-existerande lokalsinne) hälsade jag på två killar som höll i castingen, fick fylla i en lapp med namn, telefonnr, skostorlek etc och sitta ned och vänta.

En väntetid på ca 5 minuter senare och jag fick komma in i ett litet rum där en kamera och lite ljus var uppriggat, väldigt basic. Här hade jag väntat mig ett stort, tomt rum och en panel av ”domare” à la Flashdance. Men icke. Bara killen (regissören?) och jag. Jag fick hålla upp lappen som jag fyllt i framför mig och säga mitt namn och telefonnummer lite käckt sådär. Sedan började själva enormt-snabbt-och-effektivt provfilmningen.

Killen: Okej, jag är medarbetare på EON, du ska ställa mig en fråga om el och energi, var gärna lite brysk. Kör!
Jag: Eh, eh, eh.. okej?
Killen: Kör!
Jag: Ursäkta! Jag skulle vilja veta…
Killen: Vi tar om. Du ska börja med, ”Ursäkta, har du tid en stund..?”:
Jag: Okej, förlåt.
Killen: Kör!
Jag: Ursäkta, har du tid en stund?
Killen: Eh.. ja?
Jag: Jag skulle vilja veta varför jag ska välja er som min el-leverantör!
Killen: Kanonbra! Du är en naturbegåvning! Tack så mycket! Ha en bra dag!
Jag: Eh.. detsamma?

Snabbt och smärtfyllt. Och nej, de har inte ringt. Men lite kul och bisarrt var det. Så nu har jag gjort det med. Casting – check.

Snart så..

Satt i möte på jobbet till halv nio. Hemma kvart över nio. Ägg och smoothie till middag. Och nu sängen.

Jag lovar, snart ska jag skaffa mig ett liv.

Busy Bee

Trots att jag spenderar större delarna av min dag framför datorn så hinner jag aldrig blogga – varken på jobbloggen eller den privata. Igår jobbade jag över, ikväll bär det av till Scalateatern för clowntolkning av Shakespeare, och imorgon blir det Vujj-festUrban Outfitters. Träning torsdag och sedan vette Gudarna hur det blir med Berlin. Det lutar åt att jag blir hemma.

Och den där grejen jag skulle göra i söndags som var lite pirrig var en casting för en reklamfilm, jag hoppas få tid att dela med mig om den upplevelsen senare!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier