Vissa dagar är bara inte meant to be. Jag och Soffis begav oss på onsdagen, efter en smått hysterisk hem-äta-och-fixa-till-oss-timme (eller två) till Vujj-festen på onsdagen. Vi är båda rörande överens om att hela kvällen gick snett redan där med det faktum att ”free drinks” på inbjudan egentligen betydde ”free sponsrad öl” (ingen av oss dricker öl). Anti-klimax så det skriker om det.

Och förutom att världens vackraste man (en blandning av C och Jude Law) var en designer för möbelutställningen som jag var alldeles för feg för att ens titta på för jag var rädd att jag skulle svimma eller bara fånglo om han skulle titta på mig, så var det rätt trist.

”Efterfesten” (som egentligen bara var en helt vanlig kväll) på Riche var även den underwhelming så vi kastade oss på T-banan och åkte till Söder. För att gräset är ju alltid grönare. Icke idag. Varenda ställe var stendött eller tog inträde så efter att ha irrat på varenda tvärgata i SoFo hoppade vi på tåget vid Skanstull och åkte hem och tittade på SATC istället. Och jag måste erkänna att tunnelbanefärden hem var den roligaste på länge. Så typiskt mig och Soffis.