En riktig fjolla
tisdag, 30 oktober, 2007
Inga kommentarer
Härom dagen betalade jag min första trängselskattavgift. Nu är jag Stockholmare på riktigt. Skruttan har som blivit stor hon med.
Härom dagen betalade jag min första trängselskattavgift. Nu är jag Stockholmare på riktigt. Skruttan har som blivit stor hon med.
DansAerobics-passet igår var en katastrof. I dess sanna innebörd. Jag var ju på ett sådant pass i Sickla för två veckor sedan och tänkte då i mitt naiva sinne att de skulle ha samma koreografi i Vällingby. Big mistake. Snurr-snurr-balettskutt-snurr-skutt och gliiiiiiid. Instruktören var en klämkäck brutta som säkert dansat balett sedan i samma veva som hon lärde sig att gå, och hon tittade på mig sådär medlidande med ett litet leende och huvudet på sned som ”kom igen nu, duuuktig idiot”. Och så nickar hon ”uppmuntrande” mot mig med jämna mellanrum där jag försöker skutta, ungefär lika smidigt som en flodhäst. Jag ville bara skrika ”sluta nicka, dina käcka lilla apa annars får du en käftsmäll!”.
Efter de första 10 minuterna var jag helt förlorad. Tog väl en tre-fyra steg rätt på hela koreografin, resten av tiden försökte jag bara hålla mig ur vägen så att tjejen bredvid mig (som nog dansat balett lika länge som äckelklämkäckis) inte skulle mangla ned mig.
Jag håller mig nog till SatsDansen. Den kan jag som ett rinnande vatten. Och instruktören har amningspsykos. Inte så jävla klämkäckt.
Klockan är inte ens fem än och det är kolsvart ute. Och det är inte ens en liten överdrift. KOL. SVART. Så otroligt deprimerande.
Och det finns inga lampor i backen ned till huset (eller upp från när man ska hem=snubbelvarning)där kontoret ligger. Så det är så kolsvart att man inte ser foten framför sig. Läskigt.
Kollegan kom precis med en godispåse och fläktade den frestande under näsan på mig. Jag var sjuk i fredags då de hade godisutdelning så jag fick nu istället. ”Ta ett gäng!”. Så jag tog en napp, en wienergum, en brio.. och en liten chokladbit. Lite catch up från i fredags liksom.
Vilken måndag!
Känner mig väldigt känslosam ikväll, men kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske är det det vanliga söndagsångesten, lite pms som kryper sig på? Det kan även ha att göra med det faktum att jag messade C tidigare. Ville bara gratulera till Blåvitts SM-guld, jag vet hur mycket han väntat på det. Inget svar har plingat i inboxen, men det var ju vara väntat. Oh well…
Ett annat djupdyk i känslopoolen gjordes på filmskådespelarkursen igår. De senaste gångerna har jag känt mig ytterst medioker, jag har inte kunnat fokusera utan allt har mest blivit en stor soppa och jag har blivit tillsagd att ”fortsätta jobba på scenen”. Igår kände jag mig knivskarp. Jag kunde texten som ett rinnande vatten, jag hade karaktären helt klar för mig och jag var redo. Jag la ner hela min själ i monologen och jag satte den. I slutet vällde tårarna upp, jag kunde inte stoppa dem så jag körde helt enkelt på, gav 100%. Efteråt var jag helt känslomässigt uttömd och de andra uppenbart tagna. Jag fick beröm och kände mig faktiskt förtjänt av det. Läraren frågade om min arbetsprocess, hur jag hade förberett mig och när jag förklarade sa han att jag verkligen hade fattat det, att jag gjorde helt rätt.
Jag har sällan känt mig så levande som jag gjorde just då.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer