DansAerobics-passet igår var en katastrof. I dess sanna innebörd. Jag var ju på ett sådant pass i Sickla för två veckor sedan och tänkte då i mitt naiva sinne att de skulle ha samma koreografi i Vällingby. Big mistake. Snurr-snurr-balettskutt-snurr-skutt och gliiiiiiid. Instruktören var en klämkäck brutta som säkert dansat balett sedan i samma veva som hon lärde sig att gå, och hon tittade på mig sådär medlidande med ett litet leende och huvudet på sned som ”kom igen nu, duuuktig idiot”. Och så nickar hon ”uppmuntrande” mot mig med jämna mellanrum där jag försöker skutta, ungefär lika smidigt som en flodhäst. Jag ville bara skrika ”sluta nicka, dina käcka lilla apa annars får du en käftsmäll!”.

Efter de första 10 minuterna var jag helt förlorad. Tog väl en tre-fyra steg rätt på hela koreografin, resten av tiden försökte jag bara hålla mig ur vägen så att tjejen bredvid mig (som nog dansat balett lika länge som äckelklämkäckis) inte skulle mangla ned mig.

Jag håller mig nog till SatsDansen. Den kan jag som ett rinnande vatten. Och instruktören har amningspsykos. Inte så jävla klämkäckt.