Closure

Dagen till ära så gav jag det en sista chans. På vinst och förlust sa jag hur jag verkligen känner. Att jag saknar honom. Att jag fortfarande hoppas på att det ska bli vi. De senaste dagarna har jag haft sådan otrolig ångest. Bara tänkt på honom och vad jag går miste om. Jag var tvungen att ge det en sista chans. Så jag slängde iväg ett mess.

Alldeles för många timmar senare kom det ett svar. Jag hade faktiskt inte väntat mig ett svar, men det är ju han. Han är en bra kille. Han gratulerade mig till det nya jobbet och önskade mig en bra alla hjärtans dag. Sedan kom det. ”Ledsen men jag har gått vidare så det känns jobbigt att ha kontakt med dig. Lycka till i Stockholm.”

Closure. Så känns det just nu. Som att det var vad jag behövde för att själen skulle få ro. Han mår bra nu. Han förtjänar det. Och jag förtjänar också att få gå vidare. Jag hoppas verkligen att jag kan göra det nu.

Det kapitlet i mitt liv är slut nu. Det måste det vara.

Det där sista hindret..

Städa, träna, duscha, diska, laga matlåda till jobbet. Det var några av sakerna som jag skulle ha gjort idag på min lediga dag. Av de sakerna har jag diskat och håller på att laga mat. Och klockan är halv åtta på kvällen. Vad jag har gjort resten av dagen? Legat på soffan och i omgångar stirrat i taket, sovit och tittat på tv. Och gråtit. Mitt inre är ett enda stort tumult just nu. Utsidan är helt förlamad samtidigt som insidan har drabbats av panik. Allt på grund av det lilla meddelandet jag fick igår kväll.

Jag känner inte att flytten var ett misstag, tvärtom. Jag har verkligen grundat ett nytt liv här. Nytt jobb, nya bekantskaper, snart en ny lägenhet och en ny kombo. Jag har kommit en bra bit i sorgeprocessen över C. Jag gråter sällan, jag har kommit över den ”aktiva” kärleken (vad nu det betyder) men nu är det stopp. Jag kommer inte över den sista barriären som gör att jag kan släppa honom. Verkligen komma över honom och gå vidare. Jag älskar honom fortfarande. Som den som jag skulle tillbringa mitt liv med. För mig är han fortfarande den personen. Så fort jag tänker på att skapa en framtid med någon annan så känns allt bara fel. Och nu är det precis vad han gör. Skapar en framtid där någon annan tagit min plats.

Jag kan inte klandra honom. Och är han verkligen lycklig så är han värd det. Men det sliter i hjärtat. Fanfanfan.

Someone else to call your lover…

Jag svär. Jag tror mitt hjärta stannade en liten stund. Sitter och pratar med en kompis till C på msn och han meddelar att C har träffat någon. En tysk tjej där han jobbar nere i Deutchland. Hur seriöst det är har jag ingen aning om. Men illamåendet jag känner är i det allra verkligaste laget.

Det var länge sedan jag grät nu men här rinner tårarna nu obehindrat. Fanfanfan. Det förklarar varför han inte svarar på mina sms eller mail. Han har gått vidare. Och jag sitter fast på samma ställe fortfarande.

Är det nu jag ska släppa taget? Hur i helvete gör man det? Fanfanfaaaan.