Jag tar ofta bilder ämnade för bloggen men sedan så försvinner den tanken i något mystiskt rum i hjärnan (samma ställe där alla shoppinglistor man ska hålla i huvudet hamnar) och jag glömmer att lägga upp den. Så här kommer en bild från firandet igår. Jag fick en liten rosblomma av Monika som grattis-till-jobbet. Samt skumpa såklart. Myselipys.
Första bilden från Madonnas “M” for H&M är här! Fotona är tagna av Steven Klein och jag vill ha de där solglasögonen. Tack.
Trots att en viss person inte kan sluta hemsöka mina drömmar, tankar eller överhuvudtaget min existens så har det varit en bra vecka, om man tänker efter. Åtminstone en av intervjuerna gav utdelning så nästa vecka blir jag en av i flocken av människorna i de röda västarna på Siba. Det ska bli jättekul att göra något nytt, träffa nytt folk, få nya intryck och lära sig nya saker.
Monika kom över på middag, det blev kyckling med saffransris och gurkyoghurt, samt skumpa, of course. Lite måste här ju firas! Jättegod mat och en massa fniss.
Jag fattar inte. Den senaste tiden är han allt jag kan tänka på. Trots att ett nytt liv väntar mig runt hörnet. Jag borde väl se framåt, inte längta bakåt. Och jag är inte sån som håller fast för att jag är rädd för vad framtiden har att erbjuda. Just därför förvirrar detta mig något fruktansvärt. Varför kan jag inte släppa taget?
Jag har officiellt ingått celibat nu. Jag ger upp killar. Tills den rätta dyker upp (eller kommer tillbaka). Jag orkar inte anstränga mig. Jag kan ju ändå inte tänka på någon annan. *suck* Det ska bli skönt att få ett jobb att fokusera på.
Och en massa kramisar till alla er för alla gratulationer! Värmer i hjärterummet! *ler*
För jag har fått jobb på Siba,
för jag har fått jobb på Siba,
för jag har fått jobb på Sibaaaaaaa!
Fy fan va jag är bra!
(Melodi: För vi har tagit studenten)
Börjar på tisdag! Vill ni se mig i en löjlig röd väst, kika på in SIBA, Bromma Center!
Jag blev lite full igår ändå. Efter kontraktsskriveriet drog jag och Sofia hem till Jempa och åt jättegod veggomat och drack rödvin. Men eftersom alla utom jag faktiskt har ett riktigt jobb att gå till så blev det inget vidare party. Så runt 22 drog jag mig hemåt, smålullig och smådeppig. Jag svängde in på Daglivs, och på något mystiskt vis så lyckades en chipspåse leta sig ner i varukorgen. Och en vattenmelon för närmare 60 riksdaler. 60 spänn för en vattenmelon!!! Men när jag väl stod i kassan, smålullig och allt, så var det inte riktigt läge att börja gasta om dyra meloner.
Fy fan vad jag INTE är peppad för intervju eller att ens röra mig utanför dörren idag. När ska detta depptäcke lyfta?
Jag skickade ett mail till C igår. Så varenda gång det nu plingar till i postlådan så sitter jag på helspänn. Och det är aldrig från honom.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer