Vaknade imorse av att jag grät. Fast utan tårar. Mardrömmarna är tillbaka i full kraft. Fast de egentligen aldrig försvunnit. Och som vanligt så kretsar de runt C. Jag kommer att få betala i all evighet för vad jag gjorde mot honom.
Så nu är jag trött. Hjärnan har varit igång hela natten även fast jag har sovit. Mitt samvete kommer aldrig återhämta sig. Jag kommer aldrig bli av med mardrömmarna.
Jag undrar hur mycket pengar kedjorna egentligen drar in på den faktiska mellandagsrean istället för det originala sortimentet? Att ställa ett halvraffsigt ställ med reakläder som hänger huller om buller och sedan ett fint, ordnat ställ med de senaste klänningarna alldeles bredvid måste ju vara ren strategi. Visst, den stora 50% skylten (som lika gärna kunde blinkat så färgglad som den är) har väl sin dragningskraft, men hur många väljer den billiga klänningen (som verkligen ser billig ut) framför den apsnygga klänningen som ser apdyr ut och hänger alldeles bredvid? Den som faktiskt bara kostar 150 kronor mer?
Jodå, jag valde den apsnygga klänningen. En ärmlös, stickad poloklänning som funkar finfint till både fest och vardag. Gärna med ett par färgglada strumpbyxor och ett par snygga stövletter. Funkar även med byxor under eller skjorta för en proper kontorsmiljö. Nu är det bäst att jag får jobbet, jag har ju tillochmed handlat för det.
Så var det dags för den årliga mellandagsreahysterin (långt ord). Jag brukar inte slåss med prisjägare i mellandagarna, men efter att ha suttit inne och bara ätit i vad som känns som en månad så måste jag komma utanför dörren. Och vad passar då bättre än en liten shoppingworkout med kickboxing? Jakten är primärt inställd på ett fodral till nyår samt ny foundation och mascara (tack syskonen för presentkorten på Kicks!). Och så en fika med barndomskompisen M. Var det inte jag som skulle sluta äta??
Jag har en bra sak att berätta (är lite stolt) och en totalt skamlig sak att berätta!
*tummen ner*
Paradis har tagit bort Fransk Nougat!!!x100. Paradis har förlorat all mening.
*tummen upp*
Jag har precis klippt mitt ena kreditkort. *stolt*
Den sedvanliga Paradisasken som packades upp ur en klapp igårkväll är snart halvtom. Jag trycker inte alls i mig choklad för att jag är råstressad inför arbetsprovet på det där stället jag sökt jobb på. Eller. Jo, litegrann. Okej, jag är skitstressad. Och sockerkickar på löpande band hjälper knappast. Hjärnan står still. Och jag måste ha detta eminenta förslag klart på onsdag morgon. Fuck!
Är det inte före jul man brukar vara stressad?
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer