Apati

Det har inte blivit mycket bloggande på sistone. Jag känner mig rätt så… apatisk. Försöker hålla humöret upp och driva med i ”livet” men istället så blir mina inlägg ihåliga. Tomma på känslor. Efter hela debaklet med C så tillåter jag inte mig själv några känslomässiga utsvävanden. Mer av den varan skulle nog knäcka mig helt och hållet. Saknaden kommer fortfarande i vågor, dock inte lika ofta. Det förklaras dock rätt enkelt med att jag inte tillåter mig det heller.

Stockholm hägrar på onsdag. Jag ska upp, träffa vänner och försöka klämma in ett möte med Tove och efter helgen bär det av upp till Norrland och familjen. Helst av allt vill jag nog bara dra täcket över mig och stanna där tills allt ordnar sig. Nu när jag har tusen och en sak att ta tag i så har jag inte ork för ens två av dem.

Jag hade tänkt skriva nått djupt, nått berörande och betydelsefullt. Well, I guess that's shot to shit.

SM-guld?

Nu bär det snart av ner på stan för att se Elfsborg spöa Stockholmarna (både Djurgården och AIK dårå) och ta hem ett välförtjänt SM-guld! Nu återstår bara att se om det finns någon plats för lilla mig och Mathias på något hak som visar matchen. För en biljett till själva matchen var ju helt omöjlig att få tag på redan för en månad sedan. Chansen är minimal, men det löser sig!

Det blev ett lugnt ”Halloweeenfirande” hemma i soffan med tacos, ett glas rött och ”Ice Age 2” (Är du nöjd nu Penny? 😉) och Mathias igår. Myspys and we like it.

Håll tummarna för de gulsvarta Elfsborgarna nu! 🙂

Happy Halloween!

Inget Halloweenfirande för mig, men var ju ändå tvungen att skoja till det lite med hornen. Visst ser jag ändå liiiite farlig ut. 😉