I mitt hjärta är det tyst och tomt ikväll

Så snabbt allt kan vända. Härom dagen var jag glad, praktiskt taget övertygad att saker och ting skulle ordna upp sig.

Idag är jag helt jävla knäckt. Vill bara krypa ned under täcket och försvinna. Jag har försökt vara stark och ha tålamod, förändra mig och bli en bättre person. Och visst, jag mår bättre. Jag är stolt över vad jag åstadkommit med mig själv på så kort tid.

Samtidigt så mår jag fruktansvärt dåligt för vad jag gjort mot C. Med all rätt. Det är helt omöjligt att vara stolt över sig själv och avsky sig själv på samma gång.

Jag har helgoa vänner. Jag har en underbar familj. Jag har ett jobb, eller en praktikplats iaf. Jag har planer inför framtiden. Jag känner mig hoppfull inför vad som komma skall i mitt liv.

Men den största biten i mitt liv saknas. C saknas. Jag vet inte om jag orkar mycket mer. Det är tyst och tomt i hjärtat.